Med sot i ansiktet och sol i sinnet har Martin Andersson precis avslutat sin arbetsdag.
– Just nu är jag anställd av ett bemanningsföretag på en svetsarfirma utanför Strängnäs. Jag har inte haft så mycket jobb innan och det här trivs jag verkligen med. Min morfar jobbade på bruket i Åker så det ligger i blodet med industriarbete, säger han.
Att ta sig från svetsfirman där Martin Andersson jobbar till där han bor i Åkers styckebruk tar inte mer än några minuter. Att ta sig dit han är i dag tog däremot längre tid.
Under mitten på gymnasiet hände något i Martin Anderssons liv.
– Jag studerade data och IT inne i Eskilstuna. Datorer och programmering är några av mina stora intressen och något som jag trodde att jag ville ägna mig åt, men så var inte fallet, säger han.
Skoltrötthet slog till och motivationen sjönk stegvis för Martin Andersson. Dessutom drabbades han av kraftig magkatarr.
– Under flera års tid satt detta kvar. Jag kände att jag inte riktigt kunde vara bland andra personer. Att till exempel gå ut och äta var något som jag inte kunde göra för jag mådde för dåligt.
Trots sina krämpor började han studera systemvetenskap vid Stockholms universitet.
– Jag var allt för skoltrött och magkatarren fanns fortfarande kvar. Det var verkligen inget för mig, säger Martin Andersson och fortsätter:
– Att vara omgiven av fullt med människor, som det är på universitet, samtidigt som jag hade mina besvär med magen var också väldigt jobbigt.
Det slutade med att han hoppade av skolan och stannade hemma hos föräldrarna.
– När man är arbetslös känns det på olika sätt. Första veckorna kändes det rätt skönt att bara ta det lugnt men sen tappade jag alla rutiner, förklarar han.
Dagarna blev enahanda och lusten försvann. Han berättar att han i perioder sökte jobb inom bland annat IT men efter hand försvann motivationen. Under en kortare period arbetade han, genom ett bemanningsföretag, bland annat på ett telekomföretag men blev efter en tid återigen arbetslös.
– Jag har ett intresse för dator och tv-spel men inte ens det höll jag på med. En lathet slår till när man bara är hemma.
Plötsligt började tillvaron förändras. Under de sista dagarna på det dåvarande bemanningsföretaget hade Martin Andersson nämligen fått prova på att jobba tre dagar vid en industri i Kungsör. Det var där han fick smak för industriarbetet.
– Det var sjukt kul. Det är ju det här jag ska göra. Vissa kanske tycker att det känns som slavarbete men jag trivdes verkligen.
Martin Andersson sökte sig därför till Arbetsförmedlingen för att hitta en lämplig utbildning.
– Eftersom jag har min bakgrund inom datorer och programmering sökte jag mig till en utbildning där jag lärde mig att hantera industrimaskiner som styrs av olika datorprogram, säger han.
Genom utbildningen blev han rekommenderad av en handledare att jobba på sin nuvarande arbetsplats och där är han nu bemanningsanställd i sex månader.
– Jag mår mycket bättre nu och trivs med det här. Jag vill fortsätta inom den här branschen, även om jag inte är främmande för jobb inom data och IT. Nu vill jag kunna leva livet, tjäna ihop pengar så jag kan flytta, skaffa lägenhet och bil. Sen är det bara att köra på, säger Martin Andersson.
Har du några råd till andra ungdomar som är undersysselsatta?
– Det finns alltid jobb, även om det inte är något som tilltalar alla. Sök er också till utbildningar. Arbetsförmedlingen hjälpte mig där. Framför allt gäller det att vara framåt. Om jag bara suttit kvar där hemma hade ingenting hänt.