Det var i samband med renoveringen av det gamla stationshusets uthus i à kers styckebruk som den nyblivne Àgaren Ylva Binder för drygt en mÄnad sedan hittade tvÄ gamla skrin. I skrinen hittade hon och hennes tvÄ söner vad som verkade vara en undangömd skatt: en kniv, en ficklampa, skisser och en plastring, bland annat.
Via tidningen efterlyste Ylva Binder Àgaren till skrinen.
Gunnar Malmgren kÀnde igen sina gamla saker nÀr han lÀste artikeln om Ylva Binders ovÀntade fynd, och hörde av sig till tidningen. Hans pappa Bertil Malmgren var stins, och hans familj flyttade in pÄ övervÄningen i det gamla stationshuset 1953.
â Jag var Ă„tta Ă„r och hittade ganska snart utrymmet som var perfekt för en hemlig koja, sĂ€ger han.
Brodern Lennart Malmgren samt vÀnnerna Iréne Gustavsson, Tore Johansson och Lennart Johansson kÀnde ocksÄ till den hemliga kojan och de lekte dÀr ibland.
â Vi gick in genom vĂ„r vedbod, som lĂ„g bredvid tvĂ€ttstugan, och klĂ€ttrade sen upp via takstolarna upp ovanpĂ„ tvĂ€ttstugan.
DÀr förvarade de alltsÄ tvÄ lÄdor med föremÄl. NÄgra av sakerna minns Gunnar Malmgren vÀl, andra har han bara svaga bilder av. Skisserna pÄ lÀgerportaler och patrullflaggor tror han Àr scoutrelaterade.
â Jag var med i scouterna, sĂ„ det kan ha med det att göra. Det var mycket med det pĂ„ den tiden. Vi höll pĂ„ med knopar, tĂ€ljde trĂ€bitar som skulle anvĂ€ndas som stĂ€mplar och lĂ€rde oss att lĂ€gga bandage, sĂ€ger han.
Cigarraskarna kom frÄn fadern som rökte.
â Slangbellan anvĂ€nde vi bland annat till att skjuta pĂ„ sniglar som kröp upp pĂ„ ForsavĂ€gen. Men det ofoget Ă€r vĂ€l preskriberat i dag.
Han lÀmnade à ker och gick till sjöss som 16-Äring, och har inte skÀnkt kojan en tanke sedan dess.
â Jag visste inte att sakerna fanns kvar. Mina förĂ€ldrar bodde kvar en tid efter att jag flyttade och jag tĂ€nkte att de kanske hade stĂ€dat bort dem.
Ylva Binder fick flera telefonsamtal av à kersbor som ocksÄ nÀmnde Gunnar Malmgrens namn. Hon tycker att det Àr roligt att hon fÄtt svar pÄ sina funderingar och att gömstÀllet anvÀnts ungefÀr pÄ det sÀttet som hon trodde.
Men mysteriet med Sverker Eriksson, namnet som stÄr skrivet pÄ en skrivbok i en av lÄdorna tillsammans med orden "klass 3d", kvarstÄr. Gunnar Malmgren vet inte vem det kan ha varit, och ingen av de à kersbor som ringde till Ylva Binder hade nÄgra svar.
â Ingen kĂ€nde till Sverker, men han mĂ„ste ha gĂ„tt i skolan i StrĂ€ngnĂ€s eftersom Ă ker aldrig hade sĂ„ mĂ„nga elever. Vi hade bara a- och b-klasser, sĂ€ger Ylva Binder.
Vad ska dÄ hÀnda med "skatten" hÀrnÀst? Gunnar Malmgren, som idag bor i Eskilstuna, vill inte ha tillbaka föremÄlen, utan tycker att Ylva Binder och hennes söner fÄr behÄlla dem. Hon tÀnker lÀgga tillbaka lÄdorna nÀr renoveringen Àr klar, tillsammans med en text som berÀttar vem föremÄlen har tillhört.
â Sedan tĂ€nker jag be pojkarna lĂ€gga dit lite grejer som vi lĂ„ter nĂ„gon annan hitta, sĂ€ger hon.