Uttern i Ärla gick över vägen och förbi en hästhage innan den försvann ut i fjolårsgräset.
– Först fattade jag ingenting, jag kunde liksom inte registrera. Är det en mink eller en jättestor råtta? Man tänker ju att uttrar lever i vattnet och det här är ju jättelångt ifrån vatten.
Det säger Linn Hall, 32, som bor i Ärla. Det var på torsdagsmorgonen som om lyckades fånga det oväntade mötet på film med sin mobilkamera.
– Det var lite skakigt där. Jag hade precis gått över vägen med min dotter i barnvagnen när jag såg den.
Uttern går över vägen, ner förbi en hästhage och fortsätter sedan ut i fjolårsgräset.
– Jag har faktiskt ingen aning om vart den var på väg. Ärlabadet ligger där. Det är som en liten grävd pöl i skogen så jag vet inte om den varit där kanske.
Linn Hall har delat med sig av filmerna från mötet i den lokala Facebookgruppen "Vi som gillar Ärla".
– Många verkar vara chockade och jätteglada. Och många förstår inte heller varför den var där.
"Vad häftigt! Den måste gått rejält vilse!", skriver en person i kommentarsfältet.
Det visar sig dock snart att Linn Hall inte är den enda som mött uttern i Ärla.
En kvinna skriver och tackar:
"Häftigt! Och skönt att det nu finns filmbevis. Jag skyllde nämligen på både sömn- och koffeinbrist när jag tyckte mig se en utter ila över vägen framför min bil förra veckan."
En man skriver i kommentarsfältet att han vet var uttern bor:
"Den bor vid reningsverket. Stött på den ett antal gånger."
Förutom glada tillrop har Linn Hall även fått tips i tråden som blivit under hennes inlägg:
– Jag fick tips om att man kunde anmäla observationen till Naturhistoriska riksmuseet. Så det gjorde jag.
Den som tagit emot Linn Halls utterobservation är Anna Roos, intendent och verksamhetsledare för forskning och analys vid Naturhistoriska riksmuseet.
– Det såg lite roligt ut det där. Det är ett lite udda ställe för en utter. Samtidigt kan de röra sig ganska långt från vatten och genar ofta mellan två vattendrag. Men den här var helt torr såg jag så den hade inte badat nyligen.
Oavsett varför uttern gick över vägen i Ärla så är det en välmående utter det handlar om.
– Den ser lite tjock ut. Kanske kan det röra sig om en dräktig hona eller så har den ätit väldigt mycket nyligen.
Uttrar som väljer att korsa vägar lever farligt. Bland de döda uttrar som kommer in till Naturhistoriska riksmuseet är just påkörning den vanligaste dödsorsaken.
Dock finns det risker när uttrar, som den här, väljer att röra sig på vägar.
– De blir påkörda. Det är den vanligaste dödsorsaken bland de uttrar som vi får in till oss, samtidigt är det ju de uttrarna som är lättast att hitta. Men det är ett problem för dem, därför bygger man faunapassager till dem på ställen där det är mycket utter eller där det är många som blir dödade.
Hur mår våra uttrar i dag?
– Uttern höll på att försvinna helt på grund av miljögifter. Då var det väldigt ont om uttrar, minskningen skedde från 50-talet och fram till och med hela 80-talet. Men sedan vände det i takt med att miljögiftet PCB minskade i miljön. Giftet gjorde uttrarna sterila. Så de mår bättre i dag än vad de har gjort tidigare.
Nu kommer Linn Halls observation prickas ut på en karta.
– Det är lite kul att se när folk skickar in bilder och rapporter. En utter mitt i skogen... Vad gör den där kan man undra, säger Anna Roos.
Även om detta var första gången som Linn Hall såg en livs levande utter så är detta inte den enda uttern i hennes liv. Hennes sambo heter nämligen, passande nog, Viktor Utter.
– Det kanske var han som var på rymmen, säger Linn Hall och skrattar.