Ahmadreza Djalali är en av oss

.

.

Foto: Sörmlands Media

Signerat2020-12-02 15:55
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali riskerar att när som helst avrättas av regimen i Iran. Förra veckan ringde han sin fru i Sverige för att ta avsked och i dagarna har han, enligt flera uppgifter, flyttats till ett fängelse där dödsstraff verkställs.

Djalali har bott i Sverige sedan 2009. Han disputerade i katastrofmedicin 2012 vid Karolinska Institutet och var verksam där fram till sitt fängslande.

2016 reste han till Iran för att delta i seminarier inom sitt arbetsfält. Där greps han, framtvingades ett erkännande om spioneri för Israel och dömdes till döden 2017. I början av 2018 beviljades han svenskt medborgarskap.

Rättsprocessen mot Djalali måste beskrivas som en skenrättegång. FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden gjorde efter domen en noggrann genomgång av fallet och konstaterade en rad brott mot människorättsakter som Iran är bundet av.

Djalali hölls fängslad i åtminstone två veckor innan han fick veta vad han anklagats för. När anklagelsen väl presenterats var den inte särskilt konkret och bevisen redovisades inte. I stället pressades Djalali till att skriva på ett erkännande vars innehåll är okänt. Det erkännandet användes sedan i en hemlig rättegång i så kallad revolutionsdomstol.

Han fick inte välja en egen försvarare och den som myndigheterna utsåg hade träffat Djalali bara en gång, nio månader efter gripandet.

Det finns inga uppgifter om fysisk tortyr i den mening som folk i allmänhet tänker på. Men godtycklig inlåsning i isoleringscell, fängelseförhållanden som lett till att Djalali kraftigt tappat vikt och allvarliga hot mot honom och hans familj i syfte att framtvinga ett erkännande utgör tortyr i rättslig mening.

Att mot bakgrund av att allt detta ens förhålla sig till anklagelserna mot Djalali är absurt. Det är inte frågan om ett rättsligt förfarande utan om kidnappning och gisslantagande.

Det går att spekulera om motiven. Djalali kan ha blivit bricka i ett politiskt spel mellan olika falanger inom den iranska regimen, eller att denna repressiva apparat behöver ett ständigt flöde av dömda spioner, verkliga eller påhittade, för att motivera sin existens.

Under alla omständigheter måste vår regering utgå från att Djalali lever och tillsammans med EU fortsätta kräva först och främst att avrättningen ställs in. Målet måste vara att han släpps fri och återvänder till sin fru och sina två barn i Sverige. Djalali är en av oss.