Den femåriga processen att sälja flygfältet i Kjula kollapsade i februari. Men nu ska Eskilstuna kommun göra ett försök till. Frågan är vilka lärdomar som de ansvariga i det kommunala logistikbolaget och i politiken har dragit av det tidigare fiaskot.
Det förra projektet innehöll mest märkligheter. Ledningen i logistikbolaget, Eskilstuna Logistik och Etablering AB, gjorde sitt yttersta för att dölja vilka man haft kontakt med. Dessa charlataner till affärsmäklare har i sin tur hemlighållit för logistikbolaget – och i förlängningen för den politiska ledningen – vilka som skulle lägga upp de påstådda miljardbelopp som ska ha krävts för att utveckla flygfältet till en internationell flygplats.
Ja, vissa uppgifter sipprade fram, som en påstådd tysk bank, som kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) hänvisade till på ett kommunfullmäktigemöte, men som visade sig inte existera.
Processen denna gång är annorlunda. En ”rådgivare/konsult” ska upphandlas, något som det finns styrelsebeslutad budget och uppdragsbeskrivning för.
Det är en klar förbättring mot tidigare. Charlatanerna är ute ur bilden. Konsulten kommer av allt att döma att vara känd för alla och dess lista på intressenter – om det nu blir en sådan – vara mer konkret än det dimmiga ”konsortium” som beskrevs förra gången.
Men det finns ändå frågetecken. Tre till fem budgeterade miljoner kronor för att ta fram den där listan till våren 2022 är väldigt mycket pengar för förhållandevis få arbetstimmar.
Den stora frågan är dock en annan. Det framgår inte om logistikbolaget och den politiska ledningen fortfarande håller fast vid idén om en stor flygplats ”som spöar Skavsta med hästlängder”, som Jimmy Jansson en gång uttryckt det.
Därmed vet vi inte heller om och i så fall hur mycket av Eskilstunabornas pengar som kommunmajoriteten är villig att kasta in i projektet. Försäkringen att Eskilstuna kommun inte ska bidra med ”riskkapital” klargör inte så mycket. Det betyder bokstavligt bara att kommunen inte kommer att gå in som ägare i ett gemensamt bolag med den tilltänkta köparen för att driva flygplatsen.
Men det säger exempelvis inget om vilka utgifter till flygplatsspecifik infrastruktur som majoritetspolitikerna är beredda att täcka, något som de tidigare sagt sig vara villiga att göra. Skrivningen att ”Eskilstuna kommun kommer att medverka positivt i omvandlingsprocessen att utveckla flygplatsen” pekar också i den riktningen. Om man använder logistikbolagets kapital i stället för skattepåsen förändrar inget. Alla dessa medel tillhör Eskilstunaborna.
Och det är svårt att se hur ett stort, kommersiellt flygprojekt ska ros i hamn utan en väl tilltagen säck pengar från skattebetalarna. För det är det som är moroten. Om de privata intressenterna hade stått i kö, hade flygfältet redan varit sålt.