Organisationen Friends började arbeta mot mobbning 1997.
Varje dag är det 55 000-60 000 elever, som plågas på olika platser och på olika sätt i sin skola, på väg dit och hem och via sociala medier. Det finns också mobbade elever som stannar hemma och inte går till skolan, för att där möta sina plågoandar.
I mobbningsstatistiken har Friends dessvärre, inte satt något positivt avtryck med sitt arbete. Fler elever mobbas idag än när Friends bildades. ”Vi har halkat efter från att ha varit ett föregångsland”, säger Maria Loodberg, sakkunnig hos Friends till TT.
Så tidigt som 2017, skriver Peter Gill, professor emeritus i pedagogik (Svd 11/6-2017). ”Sverige är inte längre ett mönsterland i arbetet mot mobbning. Något har slagit fel. Att under tio år gå från bäst till medelmåtta bör uppfattas som en stor besvikelse”.
Det finns ett antimobbningsprogram, som heter KIVA och kommer ursprungligen från Finland. I skolor som använt programmet har mobbningen gått ner med tjugo procent. Unikt för detta antimobbningsprogram är att det är evidensbaserat. Det har funnits i Finland sedan hösten 2009. Som bäst har nittio procent av alla skolor inom grundläggande utbildning i Finland använt programmet.
Tio efter att KIVA lanseras kastar Friends in jästen i ugnen, där brödet som ska bakas redan finns. Det gör de genom att tillsammans med Akademi Magelungen lansera programmet för svenska förhållanden.
Återkommande har jag i medier riktat skarp kritik mot Friends, eftersom de i sin marknadsföring, har hävdat det föråldrade påståendet: I skolor som arbetar med Friendsprogrammet minskar mobbningen med i snitt 24 procent efter ett år.
Detta påstående har används i massutskickade reklamfoldrar, när de vill övertyga människor, att skänka pengar till sin verksamhet.
Förfarandet är djupt oärligt, eftersom uppgiften är hämtad från en enkätundersökning gjord läsåret 2012/13 med 9 000 elever på 40 skolor. På 27 av skolorna minskade antalet kränkta elever, medan kränkningarna ökade på 13 skolor.
Nu har polletten äntligen trillat ned. Min skarpa återkommande kritik gav slutligen resultat. Under mitt arbete med den här texten har jag med tillfredsställelse noterat att organisationen har upphört med att använda denna falska reklam för sin verksamhet. I en av Friends rapporter kan jag läsa: "En väsentlig risk i Friends verksamhet är minskade intäktsströmmar, kontra en stor del fasta kostnader i verksamheten, främst personal."
Jag förstår att det gäller att ligga i för att få in pengar till löner och sociala avgifter genom sponsorer och privatpersoner. De drygt 30 anställda ska såklart ha sin lön.
Eric Gadd vann i höstas ”Sveriges mästerkock VIP”. Förutom äran, titeln och Mästerkock-statyetten får vinnaren dessutom 100 000 kronor att skänka till valfri välgörenhetsorganisation. Gadd skänkte vinsten till Friends. Med obligatoriska arbetsgivaravgifter räcker dessa pengar till en månadslön för Friends generalsekreterare.
För mig är Friends numera enbart en faktoid, som hovrar så långt över verkligheten, att de inte ser den.
Christer Olsson
Leg. psykolog och författare