De som inte kan utvisas måste få stanna

Många som får avslag på sin asylansökan men kan inte utvisas placeras av svenska myndigheter i rättsligt ingenmansland.

Många som får avslag på sin asylansökan men kan inte utvisas placeras av svenska myndigheter i rättsligt ingenmansland.

Foto: Adam Wrafter

Lördagskrönika2020-05-23 05:16
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En statslös palestinier från Irak söker asyl i Sverige. Som grund anger han en ohållbar säkerhetssituation för palestinier i landet. Hans familj har hotats av milisgrupper och flera gånger avhysts från sitt hem. Mannen uppger också att han inte kommer att tas emot i Irak om han utvisas från Sverige.

Migrationsverket tror inte tillräckligt på berättelsen och avslår ansökan. Det faktum att den asylsökande sagt att Irak inte kommer att ta emot honom kommenteras inte.

Vid överklagandet lämnar mannen in ett intyg från Iraks ambassad i Stockholm. Det säger att palestinier som har varit utanför Irak i mer än sex månader inte släpps tillbaka in i landet. I ett intyg från Palestinas Stockholmsambassad meddelas att mannen inte heller kommer att tillåtas bosätta sig i Palestina eftersom han saknar ett palestinskt id-kort.

Migrationsdomstolen avslår överklagan men går igenom frågan om att palestiniern inte har någonstans att resa. Domstolen säger att man måste försöka verkställa utvisningen för att konstatera att det finns verkställighetshinder.

I den fortsatta hanteringen ger Migrationsverket detaljerade instruktioner till den asylsökande om hur han kan få tag på resehandlingar för att kunna åka tillbaka till Irak. Men myndigheten bortser från det grundläggande hindret, som Iraks ambassad förklarat i sitt intyg, att mannen inte kommer att släppas in i Irak. Punkt.

En ung kvinna söker asyl för att hon har kallats till militärtjänstgöring i Eritrea. För kvinnor kan det innebära tortyr och våldtäkter. Därför har hon valt att fly.

Migrationsverket avslår asylansökan eftersom myndigheten inte tror att kvinnan är eritreansk medborgare utan sannolikt etiopisk. De id-handlingar som den asylsökande har lämnat in anses inte tillförlitliga.

Migrationsdomstolen avslår överklagan bland annat genom att referera Migrationsverkets påpekande att kvinnan inte har gjort seriösa försök att kontakta Etiopiens ambassad för att få bekräftat att hon inte kommer att tas emot av landet. I ett protokoll från ett återvändandesamtal skriver Migrationsverket samtidigt att det är meningslöst ”att försöka initiera ärendet till ambassad, utan någon id-handling”. 

De handlingar kvinnan lämnat in till Migrationsverket underkänns. Hur godkända id-dokument ska tas fram har myndigheten inga förslag om. Den ostyrkta identiteten hindrar kvinnan att få asyl. Men det stoppar även en utvisning av henne till Etiopien, som Migrationsverket anser att hon tillhör men som hon själv förnekar.

Utan giltigt id-kort får kvinnan inte arbeta i Sverige. Vidare sänks hennes dagersättning till 19 kronor per dag, då hon inte anses samarbeta för att fastställa sin identitet och medverka till utvisning.

En ung man med utvisningsbeslut flygs av svensk polis till ett land i Västafrika bara för att stoppas av skrattande gränskontrollanter. De säger sig inte veta vem mannen är. Det röstkort han har, som är tänkt att bevisa hans medborgarskap, kan vem som helst få tag på, menar de. Mannen och de svenska poliserna får flyga tillbaka till Sverige.

Därmed borde saken vara klar. Mannen har ingenstans att ta vägen och får uppehållstillstånd? Icke. Migrationsverket anser inte att praktiskt verkställighetshinder föreligger. Mannen förväntas göra mer för att bevisa sitt medborgarskap och försöka se till att bli utvisad.

De första två fallen finns beskrivna i den statliga utredningen Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription från 2017, allmänt kallad Limboutredningen. Det sista fallet finns i en debattartikel i Juridisk tidskrift i november förra året, skriven av Anna Lundberg, professor i välfärdsrätt och huvudansvarig för Limboutredningen.

Denna utredning behandlade situationen för personer som inte kan utvisas av orsaker som ligger bortom deras kontroll. Som att det är omöjligt att ta sig in i landet, att landet inte vill ta emot den utvisade eller att personen inte kan visa att hon eller han har rätt att vistas i landet. 

Utredningen föreslår att lagen ändras så att dessa personer lättare ska kunna få svenskt uppehållstillstånd. Praktiska verkställighetshinder ska också vägas in tidigt i behandlingen av asylansökan. Uppehållstillstånd kan då ges snabbare, man slipper plåga människor och kan spara handläggningsresurser.

Men ingenting har hänt. Inga lagändringar är på gång. Många av dem som får avslag på sin asylansökan men inte kan utvisas fortsätter leva i rättsligt ingenmansland, utanför alla skyddssystem, utan möjligheter till laglig inkomst och utlämnade till att utnyttjas av diverse skumrask.

Och det är oklart om den parlamentariska kommitté som ska ta fram en ny migrationspolitik kommer att lägga någon kraft på frågan. Det borde den. Utredningsdirektiven innehåller flera skrivningar om humanitet, rättssäkerhet, förutsägbarhet och effektivitet. Fina principer som är långt från den verklighet i Sverige som sannolikt tusentals personer lever i.

.
.