Göran Pettersson och partnern Hans Erik Tenne framför Vilsta sporthotell 1991.
Göran Pettersson tar emot oss i verksamheten som ligger honom närmast hjärtat. Den stora cremevita byggnaden i Vilstas naturreservat markerar hans första steg in i hotellbranschen vid 1990-talets början, och det är fortfarande här han har sitt kontor.
Idén till sporthotellet fick han när han läste en motion i kommunfullmäktige.
– Kommunen ville bygga ett vandrarhem i Vilsta, sedan dök det upp en liten annons i Dagens nyheter om att det fanns en gammal vårdcentral i Hjo som var till salu. Den kunde byggas om till vandrarhem, så jag tog med mig kommunrepresentanter och åkte och tittade på den. Min idé var att kommunen skulle köpa den – och så skulle vi driva den. Men det slutade med att vi köpte och byggde om den själva.
Den gamla vårdcentralens moduler fraktades de dryga 23 milen från Vätterns strand till Eskilstuna, vilket halverade byggkostnaden för hotellet. I samma veva rasade fastighetsvärdena och 90-talets finanskris tog sin början.
– Fastigheter var plötsligt noll värda och alla ruskade på huvudet åt mig som byggde hotell. De sa att ”Det här kommer gå åt skogen för dig” och så vidare. Det var då jag lärde mig att man ska satsa när det är kris, så är man rustad när det väl sätter igång.
Göran Pettersson var redan då van vid att kämpa för att nå sina mål. Som 25-åring sade han upp sig från sitt jobb som fritidspedagog för att, tillsammans med en gymnasiekompis, starta Eskilstunas första kanotcenter. Under de första tio åren tog de båda ägarna inte ut någon semester, och fick ekonomin att gå ihop genom att hoppa in som lärare under vintermånaderna.
– Kanotuthyrningar var lite av en fluga på den tiden – som padel är nu. Så vi satsade allt vi ägde på 90 kanoter som vi hyrde ut till skolklasser, och körde kanotskolor och utbildningar.
Helt utan erfarenhet?
– Ja, vi lärde ju oss det där. Alla trodde ju att vi var experter, men det var vi ju inte...
1992 hade kanotcentret utvecklats till ett vattensportsmecca.
43 år efter uppstarten är kanotcentret sedan länge sålt, och Göran Pettersson äger i dag fyra hotellverksamheter: Plaza, Vilsta, Lilla hotellet och Nyby herrgård. Under pandemin gav sig Eskilstunas egen hotellmagnat dessutom in i krogbranschen, och äger sedan något år tillbaka både Biff och grill och nya Vinäger vinbar. Restaurangchefen Mats Andersson, Biff och grills tidigare ägare, står för den dagliga driften av verksamheterna.
Du gav dig in i krogbranschen när den krisade som mest, hur tänkte du där?
– Det är sådana tillfälligheter som dyker upp – antingen så tar man chansen eller mister den. Då hade jag och Mats kommit ganska långt med planerna för Vinäger. Men när pandemin drev Biff och grill i konkurs så hamnade han i ekonomisk knipa och jag var tvungen att köra Vinäger själv med honom som anställd platschef. När konkursen var ett faktum gick jag in och köpte Biff, för jag tyckte det vore synd att förlora Eskilstunas enda nattklubb.
Hur hittade du och Mats Andersson varandra?
– Vi har arrangerat stadsfestivaler ihop i fem år. Det var där det började, men vi har inte haft några affärer ihop. Han är ju bäst på att driva restauranger i stan och idén till Vinäger var hans. Vi är rätt olika men kompletterar varandra; han är idésprutan som jag får bromsa lite.
Göran Pettersson berättar att glashuset på torget var den ursprungliga idén för Vinäger. Idén kom, precis som för Vilsta, från kommunen, som ritat in en uteservering på platsen i sina ursprungliga skisser för Fristadstorgets ansiktslyft. Att gamla Café Nero, som i dag är Vinägers fasta lokal, blev till salu var som mycket annat en ren tillfällighet. Men det krävdes några samtal till politiker och tjänstemän för att glashuset skulle bli verklighet.
Glashuset på torget var den ursprungliga idén för Vinäger – gamla Café Nero förvärvades av en lycklig slump.
Det är inte vem som helst som får byggnadsnämnden att ändra ett beslut...
– Nä, och jag har ju byggt Vilsta och flera stugor i ett naturreservat – dit hade jag aldrig kommit om jag inte hade legat på de kommunala tjänstemännen. Jag har liksom hört hur de har suckat när jag ringer – men hemligheten bakom att jag ofta fått som jag vill är att jag inte gett mig. När tjänstemännen sa nej till glashuset hörde jag av mig till de politiker jag har lite kontakt med. Jag har ju jobbat upp ett bra kontaktnät genom åren.
Trots en kort första säsong för glashuset räknar Göran Pettersson satsningen till en av sina bättre investeringar. Han menar att det tillfört liv på ett torg som annars inte når sin fulla potential.
– Det måste hända lite på torget, och i min ålder finns det inte så många ställen att gå till i Eskilstuna. Vinbaren skulle vara ett sånt ställe och det tycker jag att vi har lyckats med.
Protesterna mot vad kritiker kallat "drinkcontainern" tar Göran Pettersson med ro.
– Det finns ju fortfarande de som saknar runda kiosken och de negativa tongångarna väger ju så mycket tyngre, även om jag tror att de flesta är positiva till Fristadstorgets utveckling. I grunden måste vi hitta saker som utvecklar centrum – det ser ju inte så roligt ut.
"Det måste hända lite på torget, och i min ålder finns det inte så många ställen att gå till i Eskilstuna", säger Göran Pettersson om vinbaren, som blivit just det.
Att Göran Pettersson blev entreprenör var inte en självklarhet, och efter gymnasiet trivdes han ganska bra som ensam man "bland 40 damer" i personalgruppen på Årby barnstuga.
– På den tiden var det inte vanligt att det fanns killar i verksamheterna, så då var man extra populär och fick göra roliga aktiviteter med barnen, minns Göran Pettersson.
Var kom entreprenören Göran ifrån?
– Ådran tror jag kommer från min pappa som jobbade i industrin men alltid drömde om att bli egenföretagare. Han kom aldrig dit medan jag gjorde verklighet av det. Han hann vara med om kanotcentertiden, men båda mina föräldrar gick bort ganska tidigt och hann aldrig se mig bygga hotell.
Göran Petterssons enda barn, sonen André, föddes 1989. Två år senare, medan Vilsta sporthotell ännu var i byggstadiet, blev Göran Pettersson ensamstående pappa.
Hur har du fått ihop privatlivet med företagandet?
– Visst har mitt arbete haft sitt pris. Det tog ju många år innan man kunde ta semester och jag tar fortfarande aldrig fem veckor på raken, utan två veckor här och där. Jag har haft ett antal förhållanden som hållit i några år, och det är nog priset jag har fått betala. Men med damer får man säga som i företagandet: ”Det löser sig nog”.
"Med damer får man säga som i företagandet: 'det löser sig nog'”, säger Göran Pettersson, som är singel och sökande.
Någon pension har den nu 68-åriga Göran Pettersson ännu inte planerat för, även om han numera slipper all problemlösning som följer med att sköta den dagliga driften.
– När jag köpte Plaza rekryterade jag hotellchefen på villkoret att hon skulle lösa hotellets problem utan att ringa till mig. Sedan dess har jag nattpersonal, men innan dess var det alltid jag som hade nattjouren. Fast det har aldrig känts som att jag åkt "till jobbet" – det här har ju varit mitt liv.
För att vara en förmögen man känns du väldigt jordnära. Lyxar du någonsin till det?
– Jag kan ju kosta på mig lite, men att vara ekonomisk sitter i ryggraden. Ska jag åka iväg sitter jag och letar sista minuten-resor för att sedan komma på mig själv och tänka: ”Du, strunta i det där”. Men sådan har jag varit hela mitt liv.
Vad är ditt bästa råd till unga med entreprenörsdrömmar?
– Att som företagare i dag måste man vara uthållig. Det är mycket problemlösning hela tiden – löser du ett problem vet du att det kommer ett nytt problem i morgon. Så pågår det hela tiden. För nya företagare är uthålligheten A och O. Det gäller också att ha lite tur, men det är som Ingemar Stenmark sa: ”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”.
Den stora byggnaden i Vilstas naturreservat markerar Göran Petterssons första steg in i hotellbranschen, och det är fortfarande här han har sitt kontor.