Det misstänkta vargspåret i Hälleforsnäs dokumenterades och anmäldes sedan till Länsstyrelsen via sajten Skandobs, som också finns som app.
– Titta, vi får Bambi med oss på vår promenad!
Niclas Zazis och dottern Alva skulle precis ta en promenad runt kvarteret när två rådjur kom farande över vägen i en väldig fart. Niclas tänkte att de måste ha blivit skrämda av någon motionär, men hann knappt avsluta sitt Bambi-skämt innan han såg vem som kom farandes efter de livrädda djuren: Gråben.
Den dramatiska scenen rullades upp precis vid familjens hus i Hälleforsnäs och ungefär 75 meter bort försvann ekipaget in i banvallens skog.
Alva har sällan sett sin far så uppskrämd och de tog sig snabbt in i huset igen. Efter att ha spejat genom fönstret en stund gjorde de ett nytt försök till en promenad, men kunde inte släppa tanken på vad de nyss hade sett. Tillsammans började de följa djurens kapplöpning genom den snötunga terrängen.
Är du säker på att det var en varg?
– Jag är helt säker! Det går inte ta miste på det. Den var så jävla snabb och hade en lång tjock svans, säger Niclas Zazis.
Staffan Claesson på Länsstyrelsen Sörmland spårar varg. Här har den släpat ett byte genom skogen.
Observationen rapporterades sedan in till Skandobs. Samtidigt som Zazis klickade på "skicka" plingade det till i telefonen hos Staffan Claesson, en av fem rovdjursinventerare på Länsstyrelsen i Sörmland.
Han förklarar att bruksorten i norra Flens kommun är ett område som prioriteras i årets vargkartläggning. I fjol identifierades två vargar som höll sig i området, båda tros vara utbrytare från Ärlareviret. Den här gången blev det dock ingen spårning.
Men bara ett par dagar senare, onsdagen den 12 januari, möter han upp yrkesjägaren Felix Eriksson mellan just Hälleforsnäs och Eskilstuna. Eriksson arbetar i området och säger att det nästan alltid dyker upp spår av varg när snön har fallit.
– Det är nästan hundraprocentigt att man ser spår en morgon som i dag, säger Eriksson.
Yrkesjägaren Felix Eriksson och Länsstyrelsens Sörmlands Staffan Claesson. "Vi har ett uppdrag som är att vi ska hitta lodjurs- och vargföryngringar samt revirmarkerande vargar. När man väl hittar en revirmarkering finns det ett antal parametrar till det som vi ska försöka svara på", förklarar Claesson.
På den vita marken finns mycket riktigt tassavtryck som har uppstått i snön som föll strax efter midnatt – dessutom syns spår från gårdagen under ett lager av lätta flingor.
Spårningen inleds strax efter klockan nio, med vetskapen att temperaturen har börjat stiga. Det droppar från granarnas blöttunga grenar och för att arbetet ska vara godkänt och kunna användas i den pågående kartläggningen behövs en korrekt spårad strecka om minst 3 kilometer.
– Om det dyker upp en helt ny varg på ett nytt ställe så är det intressant att veta, dels för att vi ska kunna vara beredda att hjälpa tamdjursägare och dels för att vi ska kunna gå ut med annan information, säger Staffan Claesson.
– När det går två, som här, så vill man se om de märker revir eller om det finns blod. Om de börjar revirmarkera så vet vi att det är ett område där de vill hålla till.
"Vargarna går ofta i varandras spår. Så är det med lodjuren också, de kan gå tillsammans fyra stycken och bara trampa i ett spår. Sen kommer de ut på ett gärde eller något och plötsligt delar sig spåren och man inser att man spårar fyra individer, inte en", berättar Staffan Claesson på Länsstyrelsen Sörmland.
Med vetskap om att de båda vargarna, med tassmått på omkring nio och tio centimeter, promenerade just här för bara några timmar sedan fortsätter spårningen. Det är en resa sakta bakåt i tiden, eftersom man helst dokumenterar djurens beteende i motsatt färdriktning.
– Efter att ha varit aktiva hela natten brukar de gå in i ett område och lägga sig, ofta högt upp så de har bra koll från sin plats. Om man spårar framåt finns det risk att man stöter upp dem, då är det som att vi jagar dem och det ska vi undvika, säger Staffan Claesson och fortsätter:
– Det som är intressant för oss är att veta är vad de har gjort, inte att försöka få dem att springa iväg, för det säger inte oss något. Det är det naturliga beteendet vi vill förstå.
Vargarna går gärna i varandras spår, så en del av dokumentationen visar de delningar som blir när den bakomgående vargen kliver ur den andras avtryck, för att verkligen kunna se att det handlar om två individer.
Staffan Claesson på Länsstyrelsen Sörmland spårar två vargar mellan Hälleforsnäs och Eskilstuna.
På flera ställen syns spår i snön var vargarna har slagit sig till ro – för en kort paus eller en längre dagvila. I en granplantering finns ett avtryck som visar hur djurens stora kroppar har legat tätt in till varandra, kanske rygg mot rygg, intill en rotvälta.
Claesson bedömer att vargarna befann sig här någon gång efter klockan två på natten.
– Här blir det tydligt varför vi spårar bakåt, det är nu vi kan lära oss saker om vargarna. De har legat här, de har gått 75 meter, legat, gått 25 meter, legat. De har haft det ganska soft här uppe på det här partiet, inte känns någon stress.
Efter ytterligare en stunds promenad kommer förklaringen till djurens behov av vila. En skinnbit med grov päls på är allt som är kvar av ett rådjur som blivit rovdjurens byte. Snön är ömsom färgad röd, ömsom grön.
Några tussar skinn och päls är allt som är kvar av rådjuret som blivit vargarnas nattmål, eller frukost.
Ett par mil bort antas en varg ha tagit en dovhjort och fyra mufflonfår för knappt en vecka sedan, när spårningen görs den 12 januari. Det förstnämnda djuret befann sig på Johan Lewenhaupts mark när den attackerades. Han säger att vargen, eller vargarna, har kommit och gått i området i sex-sju år och påpekar att hans Facebookinlägg om det inträffade rör upp förhållandevis mycket känslor hos Sparreholmsgrannarna och lokala medier, jämfört med om det var ett annat rovdjur som hade gett sig på ett byte.
Han märker av en stor frustration hos många bönder och markägare runt om i landet.
– Vi har bönder som får tanka upp traktorn för tio tusen när dieselpriserna är helt galna, en granbarkborre som äter upp skogen och det enda man har att trösta sig med är att gå ut med sin hund och jaga i den egna skogen, säger han och fortsätter:
– Och där har det plötsligt dykt upp en fyrbent jägare som inte betalar jaktarrende och som äter upp det man har tänkt lägga i frysen. Då briserar topplocket liksom.
Johan Lewenhaupt i Sparreholm tar inte ställning i vargfrågan, men uppelever en stor frustration hos andra markägare.
Det är flera parametrar som påverkar om det går att genomföra en godkänd spårning, förklarar Länsstyrelsens Staffan Claesson. Ibland har djuren tagit sådana vägar att det inte går att följa, ibland går spåren inte att tyda tillräckligt långt. Men dagens spårning är mer än lyckad. I de många fickorna på jackan har Claesson provrör innehållandes vad som tros vara urin, avföring och löpblod. Vid flera tillfällen har tydliga spårdelningar dokumenterats och även resterna av bytet finns på bild.
– Om det visar sig att de här vargarna går här ofta och vi får svar att det är en hona och en hane så kanske det är intressant för oss att vara här mycket nästa år, för att följa utvecklingen.
Efter spårningen görs kompletterande inlämningen dels via dator, dels genom att skicka de fysiska proverna på analys.
– Alla kommer att märkas som högprioriterade. Framåt fredag nästa vecka kanske vi kan få svar på vilka de här individerna är.
Staffan Claesson från Länsstyrelsen Sörmland plockar prov av avföring från varg. "Jag har nog aldrig sett en större!"