Min älskade mamma har gått bort. I slutet plågad av obehandlade frakturer efter flera fall. Att jag på nära håll skulle tvingas uppleva de riktlinjer vi granskat under våren kunde jag aldrig drömma om.
Hon dog inte av covid-19, men hon plågades på grund av riktlinjer från Socialstyrelsen. Hon nekades vård.
Sköterskan ringde mig i början av juni och berättade att mamma ramlat, det var illa nu. Ont anande åkte jag upp till Skellefteå. På plats fick jag träffa min mamma bakom glasskärm – en sparv i rullstol, svårt medtagen, ojande över smärtor i ben och armar. Jag ringde sköterskan och krävde att mamma skulle röntgas. Nej, blev svaret. Hon repade sig efter några veckor fyllda av smärta. Men i slutet av juli ramlade hon igen. En sköterska ringde och beskrev fruktansvärda smärtor. Hon sa att det stod i journalen att mamma ska vårdas kvar på hemmet. Inte skickas till sjukhus. Palliativ vård ska erbjudas istället.
Jag protesterade – har man behov av vård ska man få den. Skicka henne till akuten.
Det blev ambulans och min syster fick prata med akutläkaren på telefon. Han berättar att mamma har mycket svåra smärtor. Vi frågar vad röntgen visat. Det vet han inte, för han har inte undersökt henne, alls. Inte ens lyft på kläderna. Det går inte säger han – för hon har så ont. Nu ska hon skickas hem, han har beställt transport.
Då går topplocket. Mamma hon röntgas plötsligt, gamla och nybrutna frakturer konstateras. Men hem skickas hon.
Det blir några veckor mellan hopp och förtvivlan. Hon har ont, men nu vet personalen åtminstone var hon har brutit sig. Hon blir visserligen lite bättre några veckor, men komplikationer gör att hon sannolikt får lunginflammation. Covidtest tas som är negativt. Till slut somnar hon in med oss barn vid sin sida.
I efterhand har boendeläkaren bekräftat för mig att han och kollegorna gjort en skörhetsbedömning på alla som bor på äldreboenden i Skellefteå under våren, helt i enlighet med riktlinjer på grund av covid-19. Man har noterat i journalen att de gamla ska vårdas kvar på boendet om de blir dåliga. Oavsett vårdbehov. Givetvis ska individuella bedömningar göras. Ändå träffade han aldrig mamma, bedömningarna att inte röntga henne gjordes över telefon. Han och alla andra läkare har gjort som de blivit instruerade – av svensk myndighet.
Min mammas öde är inte unikt. Jag är glad att vi fick hålla hennes hand de sista dagarna, när jag tänker på alla som tvingats dö ensamma.
I Sverige har vi offrat de äldsta. Det har skett i det fördolda. Socialstyrelsen fortsätter hävda att riktlinjerna aldrig tagits i bruk. Kommunerna å andra sidan har lagt locket på så vi får inte veta hur många som har drabbats.
Det är en ättestupa – i modern tappning.