Tidningen skrev nyligen om ett planuppdrag som rör utbyggnad av Storängens industriområde och anläggande av stickspår från Svealandsbanan. Marken som berörs är 43 hektar jordbruksmark. Enligt Miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark bara tas i anspråk för bebyggelse och anläggningar om det krävs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen.
Centerpartiet valde att inte delta i beslutet om planuppdrag i miljö- och samhällsbyggnadsnämnden. Även från Lantbrukarnas riksförbunds, LRF:s, kommungrupp kommer kritik mot planerna.
– Jag och mina grannar är beredda att fightas, det ska inte byggas på bra åkermark. Om det är bra åkermark, och det är det i det här fallet, ska den inte exploateras. Jag tycker att det här är fullständigt naivt. Det här är ingen mandatperiodsfråga utan det är en långsiktig världsfråga om den globala försörjningen av mat. Under min livstid har världsbefolkningen ökat med 100 procent, säger Carl von Stockenström, Berga säteri, nära Åkers styckebruk.
Själv sitter han i kommungruppen för LRF Strängnäsbygden. LRF har tidigare haft kontakt med några av de stora lokala partierna och framfört kritiken.
– Generellt så har det långsiktigt hållit på att byggas på bra åkermark. Miljöbalken borde skydda den men på något vis lyckas Miljöbalken rundas utan att alternativ presenteras. Ett exempel på det är när solcellsparken i Härad byggdes.
Carl von Stockenström säger vidare att det handlar om att inte alltid bygga där det är lättast, på platt åkermark.
– Det kanske är priset man måste betala. Men om man väljer att bygga på jordbruksmark och det sedan visar sig att man måste påla kostar det också.
Han skulle hellre se industrispår till Gorsingeberget än Storängen.
– Men kommunen redovisar aldrig några alternativ som har varit aktuella i ämnet. Jag kräver insikt nu i kommunens beslutsprocess.
Det är dock inte förbjudet att bygga på brukningsvärd jordbruksmark. Det får ske om det krävs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen.
– Men när ska det bestämmas om det är bönderna som ska vika sig? Kommunen måste bestämma vad framtiden kommer att kräva. Det ena som förstörs när jordbruksmark exploateras är livsmedelsproduktion och det andra är kulturvärden. Kommunen måste inse vad som är värt att bevara.