– Det känns förskräckligt. Det vore fruktansvärt om det skulle hända honom något.
Sedan ungefär ett år tillbaka är Siv Govelius i behov av en rullstol. Och inte vilken som helst utan en tung elektrisk sådan. Det är den hon använder för att ta sig ut på hundpromenad, men det är också den som nu blir till ett problem för henne och hunden Gucci.
Vanligtvis använder Siv Govelius färdtjänst när hon behöver åka någonstans. Men färdtjänsten tillåter enligt Strängnäs kommuns riktlinjer inte att husdjur tas med.
Nu har Gucci mått lite från och till ett tag och matte är orolig att hon kommer att behöva åka in akut till en veterinär.
När hon hörde av sig med sin oro till färdtjänsten fick hon ingen hjälp.
– De sa att det fick jag ordna själv. Men det kan jag inte. Det finns inte en chans när jag sitter i en rullstol.
I en vanlig taxi får Siv Govelius rullstol inte plats, så nu sitter hon i en rävsax.
– Jag håller på att bläddra överallt, jag vet inte vart jag ska vända mig. Det är för jävligt.
Tidigare bodde Siv Govelius i Lindesbergs kommun utanför Örebro. Där var det inget problem att ta med hundar i färdtjänsten och hon har svårt att greppa varför det inte går även i Strängnäs.
– Jag förstår inte att de inte bara kan ordna det på något annat sätt, att de inte fattar att man sitter här helt ensam.
Hon har funderat på om anledningen kan vara allergier.
– Men då borde man ju kunna ha en enstaka bil där man kan ha hund med sig, resonerar hon.
En transportbur har hon själv för att Gucci ska kunna färdas tryggt i färdtjänstbilen.
När hon skaffade Gucci för nio år sedan såg inte Siv Govelius att det skulle kunna bli ett problem.
– Om jag hade vetat att jag skulle bli såhär dålig hade jag aldrig skaffat en hund. Då var jag ju skaplig.
Planerade besök kan Siv Govelius dessutom lösa med hjälp av sin son i Södertälje.
– Men om det händer något akut, då sitter jag här. Vad ska jag göra då?
Att göra sig av med livskamraten sedan nio år tillbaka är inget alternativ för henne.
– Det klarar jag inte av. Jag kan inte vara utan honom, det är en omöjlighet. Går han bort får jag överleva det, men inte om det skulle hända honom någonting, säger hon och tillägger:
– Det är bara honom jag har. Annars är jag helt ensam, jag bor ju själv.