De allra flesta människor i Ryssland har traditionell tv som sin främsta informationskälla. Den är helt och hållet statlig eller statskontrollerad. Så vad får den ryska allmänheten veta om omvärlden i tider av konflikt?
Här är ett exempel från i måndags: Sveriges och Finlands utrikesministrar träffade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i Bryssel för att diskutera de två ländernas samarbete med försvarsalliansen samt den ryska aggressionen mot Ukraina. I det ledande ryska (statliga) nyhetsprogrammet Vesti beskrevs mötet som ett försök av Stoltenberg att övertala de två utrikesministrarna om att deras länder bör gå med i Nato.
Utrikesminister Ann Linde (S) påstås då ha markerat mot Stoltenberg genom att säga att det för vårt land är viktigt att i alla situationer själva välja vår säkerhetspolitiska linje. Det illustrerades med en kort filmsnutt där Linde yttrar ett par meningar utan att det framgår vem som ställer vilken fråga till henne och där den ryska översättarrösten dränker utrikesministerns egna ord.
Den som följer rysk nyhetsrapportering känner igen greppet med de snabba inklippen som gör det omöjligt att se sammanhanget och kontrollera att innehållet återges korrekt.
Påståendet var givetvis falskt. Den som såg presskonferensen med Stoltenberg, Linde och Finlands utrikesminister Pekka Haavisto hörde något helt annat än det som sades i rysk tv. Generalsekreteraren betonade med eftertryck – och övertydligt kroppsspråk – att även om Natos dörr står öppen så har alliansen ”full respekt” för Finlands och Sveriges ”starka och oberoende” säkerhetspolitik.
Stoltenberg lade också till, med uppenbar passning till Ryssland, att precis som Nato respekterar fria staters vägval bör ”andra” visa samma respekt.
Denna episod av desinformation illustrerar åtminstone två saker. Den första är att Sveriges och Finlands alliansfrihet är en svag punkt hos väst, en yta där Moskva kan spela sitt spel. I den ryska informationskrigföringen reduceras våra två länder till objekt i en stormaktskamp.
Den andra saken är en påminnelse att vi har otillräckliga motmedel mot desinformation om Sverige riktad till ryska medborgare. Vi saknar helt enkelt nyhetsförmedling på ryska. Sådan fanns i form av en rysk redaktion hos Sveriges Radio – jag medverkade själv där några gånger – fram till 2016 då den lades ner.
Det är en brist. Ytterst få i den ryskspråkiga delen av världen satt klistrade vid dessa sändningar – förstås. Men det behövs inte heller i det här sammanhanget. Poängen är att den som vill ta del av fri och oberoende information om Sverige på ryska kan enkelt hitta det. Vilket inte minst ryskspråkiga nyhetskanaler utanför Rysslands statskontrollerade sfär kan göra och återrapportera. Nu hade de kunnat berätta för en större publik vad det var som egentligen hände i Bryssel i måndags.
Sveriges Radio bör återstarta sin ryska redaktion.