Allmänheten ska ha insyn i offentlig verksamhet. Visselblåsare som talar ut om misskötsamhet ska därför tackas. Det ger möjlighet till bot och bättring och att ställa ansvariga politiker och topptjänstemän till svars.
Men så är det inte alltid. De som ropar på allmänhetens och mediers uppmärksamhet möts inte sällan med suck, stön, utskällningar och omplaceringar. Det kunde man se i förra veckans Uppdrag Granskning ”Håll käften och lyd”. I reportaget intervjuas flera offentligt anställda personer som larmat om missförhållanden på arbetsplatsen eller som kritiserat sina chefer öppet.
Den samlade bilden är följande: många av personerna i programmet har vid händelserna varit eller är skyddsombud. Flera berättar hur de framfört kritik till chefer och ledning – men mötts av utskällningar och tillrättavisningar.
När kritiken internt inte lyssnats på har personerna vänt sig till medierna för att uppmärksamma allmänheten på brister eller dåliga beslut. Efteråt har arbetsgivare omplacerat flera av personerna. I vissa fall har det stoppats med hjälp av fackligt stöd, i andra fall är det fortfarande pågående tvister. Behovet av en engagerad fackklubb i ryggen är tydligt.
Ingrid Leirne, medicinsk sekreterare och skyddsombud vid Region Västerbotten, skrev en insändare i den lokala tidningen Norran i april förra året. I insändaren berättar hon bland annat att personal med symptom inte stannade hemma från jobbet, och varnade därför västerbottningar för att komma till hälsocentralen som hon jobbar på. UG:s granskning av dåvarande riktlinjer bekräftar att regionen tillät detta.
Det finns skäl att ifrågasätta Leirnes avrådan. Människor bör inte avstå från att söka vård, det kan få allvarliga konsekvenser. Men om en verksamhet visar sig ha allvarliga missförhållanden med fara för andras hälsa bör allmänheten få veta det. Det är den synpunkten som hennes arbetsgivare borde ha lyssnat på. Men så blev det inte.
Leirnes chefer gick hårt åt henne. I programmet får vi höra inspelningar där hon i möte med dem blir utskälld och kallas hånfullt för ”fröken visselblåsare”. Hon flyttas till en annan tjänst kort därefter. Det är bra att arbetsgivaren till sist erkänt att situationen inte hanterats ”korrekt”, att skadestånd betalats ut och att Leirne fått tillbaka sina tidigare arbetsuppgifter. Men att det ens skedde från första början är illa.
Offentligt anställda är särskilt skyddade i lag. Arbetsgivare får inte eftersöka eller straffa medarbetare som vänt sig till media med uppgifter. Det handlar bland annat om meddelarfrihet- och skydd, samt den visselblåsarlag som kom 2017. Det är lagar och regler som måste följas.
De offentliga arbetsgivare som inte gör det behöver påminnas att deras verksamhet finansieras med skattemedel och att det är medborgarna som är deras uppdragsgivare. Det är allmänhetens intressen de ska tjäna.