Anders arbetar i Eskilstuna kommun. Han anser att arbetsgivaren bär ansvaret för att hans multisjuka familjemedlemmar insjuknat i misstänkt covid-19.
”De har mörkat för oss alla”
Anders jobbar inom Eskilstuna kommun. Han har i flera månaders tid gjort hembesök till brukare utan skyddsutrustning. Han insjuknade och stannade hemma med vad han trodde var en kraftig förkylning. Men nyligen fick han veta att en av brukarna han vårdat varit smittad av corona. Ett antikroppstest visade att även han burit på viruset.
– Jag har varit där många gånger utan att få någon information alls. Nu får jag höra att man visste att personen varit smittad redan för flera månader sedan. Jag frågade varför vi inte fått informationen tidigare, men det ville chefen inte prata om.
Anders har flera multisjuka familjemedlemmar som nu insjuknat i misstänkt covid-19. Han anser att kommunen bär ett direkt ansvar för det som skett.
– Mina familjemedlemmar är svårt sjuka och de är smittade på grund av mig. På grund av att jag inte har fått veta att brukare som jag vårdat har varit sjuka och på grund av att vi inte fått rätt utrustning. Samtidigt har jag vårdat andra och säkert smittat dem, säger han och fortsätter:
– Vi pratar om en dödlig sjukdom som kommunen döljer för anställda, anhöriga och oskyldiga brukare. De har mörkat för oss alla.
Åsa arbetar inom äldreomsorgen i Flens kommun. Hon är övertygad om att arbetsgivarens bristande rutiner bidragit till smittspridningen på äldreboenden och inom hemtjänsten.
”Fick höra att vi skulle sluta vara så dramatiska”
Åsa jobbar inom äldreomsorgen i Flens kommun. Hon vittnar om hur personal nekas skyddsutrustning utom vid konstaterade fall av smitta. Något som enligt Åsa resulterat i att många arbetar oskyddade trots att brukare uppvisar tydliga symtom på covid-19.
– Jag vet att hemtjänstpersonal har varit hos smittade utan skydd och sedan gått vidare till nästa, säger hon.
Hon berättar att vikarier rör sig fritt mellan avdelningar med konstaterad smitta och avdelningar utan smitta. Vid ett tillfälle gick det så långt att kollegorna ställde ett ultimatum.
– Den här personen hade jobbat utan ordentlig skyddsutrustning på en avdelning med smitta. Vi sade blankt nej. Då fick vi höra att vi skulle sluta vara så dramatiska. Det slutade med att vi sa att om den här personen kommer till avdelningen så går vi hem. Först då fick vi gehör.
– Nonchalansen får det att koka i mig. Man säger att vi är så duktiga hit och dit. Men det är bara tomma ord. De sitter på sina kontor och jobbar sina timmar. Vi är à jour dygnet runt för dem och deras anhöriga.
Noor arbetade tidigare inom äldreomsorgen i Nyköpings kommun. Men efter att ha sjukanmält sig med förkylningssymtom fick hon sin anställning avslutad.
”Man sparkar folk som är villiga att avstå att tjäna pengar för att ta sitt ansvar”
Noor har arbetat som timvikarie inom äldrevården i Nyköpings kommun. När hon drabbades av förkylningssymtom följde hon instruktionerna från arbetsgivaren och stadsepidemiolog Anders Tegnells mantra om att stanna hemma vid minsta symtom.
Hon ville ta det säkra före det osäkra, men friskförklarad fick hon ett oväntat meddelande från enhetschefen.
– Hon hade avslutat min timanställning med hänvisning till att jag varit sjuk tre av mina sex bokade pass. Man sparkar alltså folk som är villiga att avstå att tjäna pengar för att ta sitt ansvar. Det är helt obegripligt för mig.
Maud arbetar inom äldreomsorgen i Eskilstuna kommun. Hon anser att arbetsgivaren har svikit de äldre på kommunens boenden.
”Vi fick absolut inte berätta att det fanns smitta”
Maud har spenderat många år inom äldreomsorgen i Eskilstuna kommun. Hon berättar om brist på skyddsutrustning, vikarier som saknar utbildning och strikta instruktioner om att inte informera anhöriga om förekomsten av covid-19.
– Vi fick absolut inte berätta att det fanns smitta, säger hon.
– Det har varit helt fruktansvärt hur man har gått tillväga. Man har inte tagit det på tillräckligt stort allvar och både brukare och personalen smittades på löpande band, säger hon.
– Till slut fanns det knappt någon ordinarie personal kvar. Bara vikarier som bollades runt mellan avdelningarna – fyra timmar här, fyra timmar där. Först fanns bara smittan på en våning, men den spred sig snabbt.
Hon upplever ett stort svek mot de äldre på kommunens boenden.
– Det känns som att de inte är värda någonting. Det är katastrof hur många som har gått bort och det känns fruktansvärt att vi inte har haft någon dialog med de anhöriga längs vägen.
FOTNOT: Anders, Åsa, Noor och Maud heter egentligen något annat.