Vi får chansen att kolla vad hon tänker bjuda på:
– Det blir en kycklingpanna med ris och tesirapsbakad brieost.
Vad är annars din specialitet?
– Svårt att svara på. Jag brukar inte vara rädd för att pröva mig fram.
Men du betraktas inte som en säkerhetsrisk i vänkretsen?
– Inte vad jag hört i alla fall, svarar Yvonne med ett skratt.
Vilka är dina favoriter?
– Det blir väldigt mycket husmanskost för min del, eller fiskgrytor som nästan är godare andra gången man den serverar den, den som gärna får stå till sig lite grand.
Men du äter ordentligt, eller slarvar du med maten?
– Nej, jag sköter mig. Jag är noga med frukost...
Havregrynsgröt?
– Ja, absolut. Gärna med hjortronsylt. Och jag sköter lunchen också. Till middag kan det däremot gärna bli något lite lättare som en sallad.
Har du hunnit bli hemmastadd med Jämtland?
– Jag har bott här i fyra år nu och jag trivs väldigt bra. Naturen är så storslagen... Jag gillar den sörmländska naturen också, men det här är något speciellt. Och jag älskar vintern och vårvintern... Du vet när man kan sticka ut och åka skidor i bara en t-shirt. Det är svårslaget.
– Men ibland känner man sig ganska liten och långt hemifrån, som när vi är ute och går i skogen och får se spår efter björn.
Du har inte sett någon björn i vildhet än?
– Nej, det har jag inte. Det känns som onödigt mycket vilt för min del, jag är nöjd med att ha sett spåren.
– Vi var ute och åkte scooter i helgen, min Micke och jag, i nästan full storm. Då känner jag mig inte heller särskilt stor.
– Å andra sidan är somrarna lite si så där. Vi hade en fin sommarvecka i fjol, en vecka då Storsön låg alldeles spegelblank. Annars är det mycket regn.
Just förra sommaren var väldigt fin i Mälardalen...
– Jag vet, svarar Yvonne i ett tonläge som skvallrar för att hon fått tillräckligt med rapporter om det mellansvenska sommarvädret 2013.
Men det finns bär i skogarna?
– Ja, jag plockar mina egna blåbär och mina egen hjortron, och med den i frysen känner jag mig rik.