Nu är det mellotider. I tidningar, på nätet och på tv är det mellosnack.
Uppriktigt sagt, jag kunde inte bry mig mindre. Jag älskar musik och är bred i min smak men schlager, nja, där går gränsen. Det kanske inte är musiken i sig självt jag är tveksam till, utan mer allt runt omkring, produktion och artister som tar sig själva på sådant fruktansvärt allvar. Singback och perfektion.
I lördags var det mellodags igen och jag missade festen som vanligt. Denna gång för att jag jobbade helg. Ett av mina uppdrag var musiktävlingen Livekarusellen som drog i gång på Ungdomens Hus i Eskilstuna. Tjugofyra band eller artister, alla åldrar och genrer.
Här fanns allt som jag saknar på mellon. Äkta sång- och spelglädje, sladdar som hoppar ur, felspel (äsch, vi börjar om), rundgång och massor av kunnande och musikalitet. En trio vars gitarrist inte dök upp, improviserade på tu man med den äran. Varför inte?
Så ett tips till er alla musikälskare: Kommer Livekarusellen till en lokal i er närhet, gå dit och upplev musik när den är som trevligast, live och naturlig.
Se även bildspelet från lördagen på ekuriren.se