Att säkert veta vad som är det ena och vad som är det andra i påskens alla yttringar verkar omöjligt.
Häxor och ägg samsas med långfredag och lidande, harar och höns, stillhet och smällare.
Mänskligheten är fenomenal på att blanda högt med lågt, ta livet på djupaste allvar emellanåt – och samtidigt, om det blir för kolsvart av kors och berättigad existensångest, lätta upp det med några häxpipor och lite äggmålning.
Genom åren har jag för min del gjort påskreportage både på brorsorna i Barva som firade med kappätning av ägg – och midnattsmässa med taizélutning i S:t Andreaskyrkan. Lägg på det ett par dussin omgångar glada påskgubbar och -gummor på stans alla dagis – och bilden av högtidens sammelsurium börjar tona fram.
Här en lista på några av påskens alla krumbukter från när och fjärran:
Höns: Som ett av människans allra första tamdjur har hönan alltid stått högt i kurs. Tamhönstuppen har – surprise, surprise – varit särskilt uppskattad och tillskrivits en radda magiska egenskaper. I den nordiska mytologin satt den guldkammade tuppen Gullinkambe överst i asken Yggdrasil och gol och varnade när det drog ihop sig till Ragnarök.
Häxor: Har troligen landat i påsken via de gamla kelterna vars gudomar firades vid åtta sabbater om året. En av dem, vårdagjämningen, infaller runt 21 mars när ljus och mörker balanseras mot varandra.
Blåkulla: Starkt förknippat med 1600-talets häxförföljelser. Till Blåkulla for häxorna för att festa om med djävulen själv på skärtorsdagen. Kunde ligga var som helst, till exempel på en landningsvänlig äng nära dig...
Ägg: Runt påsken började hönsen äntligen värpa igen efter en foderfattig vinter på pinnen. Som ett brev på posten då kosthållet behövde piggas upp efter fastans försakelser.
Påskhare: Enligt den grekiska mytologin var påskharen Lepus från början en fågel som fick sina ägg krossade av jägaren Orion. Vårgudinnan Ostra förvandlade fågeln till hare för att förvilla Orion. En gång om året, lagom till påsk, firar dock haren svunna tider med att lägga ägg.
Skärtorsdag: Från ordet skär i betydelsen ren. Det var på torsdagen Jesus tvättade lärjungarnas fötter.
Sardinens begravning: Uppsluppen fiesta som firas i Spanien för att markera att fastan äntligen är överstökad.
Dymmelonsdag: Onsdagen i stilla veckan ersattes metallkläpparna i kyrkklockorna av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt och markera att stilla veckan och långfredagen var i antågande.
Äggmålning: Gammal kristen sed. Ägget har setts som symbol för pånyttfödelsen – påskens centrala tema.
Fastlagsris: Sprungen ur traditionen att piska sig själv och andra som tecken på botgöring.
Påskkort: Sed med start runt 1890 som eskalerade i drygt hundra år för att därefter mattas av och nu i stor utsträckning ersatt av e-brev.
Glad Påsk!