Byggnaden som stått här sen 1903 har hyst både församlingen, vävande damer och vägsamfällighetens möten. Förmodligen har det även varit någon slags sommarstuga. Men sedan fyra år är det ett bostadshus och Daniel och John har bott här i drygt ett år.
– Vi hade åkt förbi långt innan och tänkt att det var ett mysigt hus med alla fönster och smålampor, berättar Daniel.
Det är andra vändan för dem i Bälgviken. De var förälskade i sitt förra hus också, som låg ute på udden. Men två bostadsvåningar, en isolerad vind, källare, 3 500 kvadratmeter kuperad tomt och två snörika vintrar med massor av skottande – det blev för mycket. Förhållandet krisade och Daniel och John gav upp.
– Vi var separerade i en vecka, men sen ångrade vi oss. Men det var ändå bra läge att sälja och flytta, säger Daniel
Flyttlasset gick till en lägenhet i stan, fast det spontana stadslivet blev kortvarigt.
– Vi saknade Bälgviken. Vi åkte hit för att fiska och plocka svamp, berättar John.
Det var en tillfällighet att de snubblade över det gamla församlingshemmet. Daniel och John hälsade på före detta grannar som berättade att huset skulle säljas. De ringde ägarna som ordnade en visning. Flytten var ett faktum.
Bälgviken passar paret på flera sätt.
– Det är riktigt bra gemenskap, säger Daniel och berättar att de har en egen Facebooksida där man exempelvis kan efterlysa hundvakt, berätta att man är borta på semester eller informera om loppisar i byn.
Att ha eget hus är också viktigt för Daniel och John.
– Man har sitt eget, man kan göra vad man vill och man behöver inte ta hänsyn, säger Daniel.
– När vi bodde i lägenhet var jag alltid så orolig att störa. När vi tittade på tv var det: sänk, sänk, sänk. Nästan så man läste texten till slut, berättar John och skrattar.
Paret träffades 2003 och har bott på minst tio olika ställen sedan dess. En lägenhet köpte de bara för att renovera, sälja och spara till en kontantinsats, men annars har de tänkt stanna varje gång, och ändå flyttat till slut.
– Varje gång har vi sagt att nu bor vi kvar, men den här gången känns det faktiskt så. Nu har vi hittat hem, säger John.
Med åren har de lärt sig en del om renovering, men det här huset var så gott som färdigt när de flyttade in.
– De förra ägarna har lagt ner jättemycket jobb.
John och Daniel gillar särskilt det ljusa köket och John som tycker om att elda uppskattar kakelugnen.
– Det är stort och öppet och eftersom det är platsbyggt är det säreget, det finns ingen annanstans, förklarar Daniel.
– Vi gillar helheten här. Det är genomtänkt och lantligt, det var sånt här vi letade efter, säger John.
Själva har de mest ägnat sig åt att få ihop sitt möblemang med husets gammaldags charm.
– Vi blandar och mixtrar så att det ska bli en stil som passar både huset och oss. Förut hade vi en mer modern stil, säger Daniel.
– Jag gillar att blanda gammalt och nytt, men det behöver inte vara gammalt för att se gammalt ut, säger John.
De kom i ordning rekordsnabbt på tio dagar eftersom Johns 30-årsdag skulle firas. Båda är inredningsintresserade, så sen dess har de bytt och ändrat en del förstås.
– Vi tycker aldrig lika, säger John.
– Nej, vi blir förvånade när båda tycker om samma sak, säger Daniel.
– Vi har slutat köpa sånt som inte båda gillar, för det slutar bara med att vi ger bort eller gör oss av med det, säger John.
– När vi flyttade hit hade vi gjort oss av med grejer och behövde till exempel gardiner till alla fönster. Då åkte vi till Ullared. Behöver man mycket så är det effektivt och de har mycket som faktiskt är schysst där, säger Daniel.
Ute på tomten finns ett litet hönshus. Hönsen ingick i husköpet.
– Jag skulle vilja ha en get också, men det vill inte han, säger Daniel och nickar åt John.
Vem som vinner den fajten får framtiden utvisa.
Vildvinet som klättrar uppför ena gaveln har precis släppt alla sina löv. Den kyliga luften påminner om att det är snart är jul, en högtid som varken går John eller Daniel förbi.
– Jag älskar julen. Den första advent åker allt fram, säger John och utlöser därmed litet smågräl.
– Och jag tänker att första advent kanske det räcker om man tänder ljus i fönstren, säger Daniel.
– Nej, allt på en gång, kontrar John.
– Oftast får du din vilja igenom, suckar Daniel martyriskt.
– Å, precis, det är ju du som får, säger John.
– Har jag aldrig tänkt på, hävdar Daniel.
– Fast julen bestämmer jag, medger John.
– Jag gillar också att mysa till det, erkänner Daniel.
Fred är sluten.
Det märks att det ligger en tanke, kanske en och annan diskussion också, bakom inredningen. En accentfärg går igen i ett rum, små arrangemang här och där, många gröna växter. Köket går i nyanser av vitt och neutrala färger, med lila som färgklick.
– Vi hittade tavlan, så blev det den som fick styra, säger John.
– Det är bra att inte ha någon färg i grunden, då kan man byta och är inte låst, menar Daniel.
Huset har tre fungerande eldstäder, och det är bra eftersom det annars bara finns direktverkande el och en luftvärmepump. Dessutom finns det ljuslyktor överallt.
– Det är John, jag får bromsa honom och säga att vi kanske inte behöver fler, säger Daniel.
– Det är enkelt att förnya med lyktor och de kostar inget, försvarar sig John.