På gården Baggvreten i Barva bor en gammal man i ett gammalt hus. Han heter Olle Stolpe, fyller 81 år i augusti, och det han inte vet om bin är inte värt att veta. I snart 60 år har bisysslor varit hans passion.
En varm sommardag 1949, den 1 juli närmare bestämt, arbetade Olle Stolpe ute på en potatisåker. När han kom tillbaka till cykeln hade en bisvärm landat i ett buskage bredvid. Samma kväll fick Stolpe hjälp av en mer bivan vän och hämtade svärmen.
– De kom som en skänk från ovan, säger han.
I trädgården finns ett tiotal bisamhällen som lever och frodas i Stolpes egenhändigt snickrade kupor. Från var och en av dem hörs ett dovt surrande muller.
Sticker inte husse
När han ska visa hur bina lever och verkar gör han det med vana händer. Han öppnar locket till en av kuporna utan att ta på sig varken handskar eller heltäckande biodlardräkt.
– Nej, det behövs inte. Det är ju mina bin, förklarar han.
Försiktigt lyfter han ur ramarna och kollar hur det går för bina i deras arbete. Bina myllrar runt hans händer men tycks inte bli märkbart störda av att ha blivit avbrutna.
– Det här blir ett starkt samhälle. De kan dela på sig en gång till, säger han efter inspektionen.
Läs hela artikeln i torsdagens papperstidning.