Förra våren fylldes tidningen med uppgifter om var mobiltäckningen var under all kritik. Flera abonnenter stod där med livlösa telefoner, och datorer, och undrade vad som måste till för att få en ändring på eländet. Ett mobiluppror? Bra tanke, anser flera i dag, som nu fått en helt ny förbindelse.
Mannen som gav mobilupproret ett ansikte är ganska nöjd i dag. Inte hela tiden, men oftast.
— Det märktes stor skillnad redan efter en månad efter det att ni skrev om det i tidningen, säger Lars Larsson.
— Det satte en väldig fart på Telia, jag blev till och med uppringd av två marknadsansvariga från samma företag, på samma dag.
Lars Larsson tycker att det hela ska ses som ett utslag av att den interna dialogen på företaget kanske måste ses över, men han väljer ändå att främst tolka det hela som ett genuint uttryck för att Telia verkligen vill hjälpa den som sitter där med ett problem.
I dag fungerar mobiltelefonen på torpet i Barva bra.
— Det märks att det finns ett visst mått av sårbarhet kvar vid storhelgerna när många kommer ut på landet, men oftast fungerar det bra, säger han.
Förra vintern var däremot ett elände, och Lars Larsson fick en hel provkarta på den ena orsaksbeskrivningen efter den andra som verkade milt sagt förvirrande:
— Det blev nog en och annan hemkokt teori om hur elektronik fungerar där under en period, säger han. Jag måste erkänna att det var frestande att föra en logg där ett tag med de allra skojigaste teorierna.
Några av de svajigaste förklaringarna löd: Radioloben slår och lämnar dig i skugga, eller bandbredden har "ätits upp" av alla smartphones. En förklaring löd att 3G-sändarna andas och stänger ned när ett område blir för avfolkat.
Lars Larsson suckar och förklarar att han hade föredragit att höra en ansvarsfull person från sin teleleverantör tillstå att man inte riktigt kunde förklara varför han varken kunde använda sig av mobiltelefonen, eller datorn utan risk att bli avbruten mitt i en mening eller mitt i en sändning.
Lite extra frustrerande var, och är, det faktum att telemasten i Barva står där bara några hundra meter från torpet. Fullt synlig.
— Men även om kapaciteten inte är helt hundra i dag heller så är det som sagt så mycket bättre nu.
På frågan om inget finns att klaga på i dag blir det tyst ett litet ögonblick. Men bara ett litet ett:
— Njae, jag gillar förstås inte de här ständiga svängningarna i policyn när det gäller de olika abonnemangen. Jag har ett dyrt men bra fungerande abonnemang, och tänker att jag vill pröva ett annat. Så jag okejar ett erbjudande. Och inser en dag senare att nej, det blev inte bra, jag vill ha tillbaka mina gamla villkor igen. Men det går inte, visar det sig, det finns inte ens kvar som ett alternativ längre.