Full fart i köket när dagens lunch förbereds.
För 18 månader sen tog mor och dotter, Anna Hultgren och Sandra Klameth, över verksamheten i Bettna. Då pratade de om att det var en dröm som blev sann. Men allt kanske inte riktigt blev som de hade tänkt.
– Det har varit tufft. Elpriserna har gått upp, detsamma gäller matpriserna. Sen har det tagit tid att komma in i och lära känna Bettna, säger Anna Hultgren.
Hur då?
– Med oss kom ju tyvärr prishöjningar, och då tror jag att många trodde att det var vi som höjde priserna för att tjäna extra pengar. Men på sikt förstod ju folk att det inte handlade om det, utan att världen ser lite annorlunda ut idag, säger Sandra Klameth.
Har ni varit nära att ge upp?
– Det har varit väldigt mycket blandade känslor. Ibland har vi tänkt att "nej nu kastar vi in handduken, nu orkar vi inte mer", men sen gick året lite bättre än vad vi trodde, vi överlevde, så då får man ta ny kraft.
Det är en tidig tisdagsmorgon när tidningen besöker Bettnabaren. Dotter Sandra, som lagar all mat, har redan viltskavsgrytan puttrandes på spisen. Mamma Anna sitter mest i kassan i den lilla butiken.
Utöver lunchrestaurangen och butiken sysslar mor och dotter även med catering, temakvällar, julbord och har testat på öl-provningar.
– Sen har vi hittat en lite annan nisch också där vi erbjuder begravningsfika vid minnesstunder, säger Hultgren.
Hur mycket ledigt blir det?
– Inte så mycket. Vi har stängt på söndagar men annars jobbar vi varje dag. Det blir 60 timmar i veckan ungefär. Men vi visste att det skulle bli tight, fast kanske inte såhär tight. Men vi hade i alla fall en veckas semester förra året, i år tänkte vi lyxa till det med två.
Sandra Klameth fyller i:
– Men, man får inte glömma det, det känns inte som att man går till jobbet längre. Det här är inget jobb-jobb. Det är lite som att gå hem, man går från ett hem till ett annat, och det är en väldigt skön känsla.
Maten som blir över från lunchen packas om till "Barens Låda" och säljs som matlådor i butiken för att minska på matsvinnet. Lådorna är väldigt populära.
Målet när de kom var att skruva lite på menyn, att kanske inte ha lika mycket husmanskost. Något som Anna och Sandra tycker att de lyckats med, även om det tog lite tid.
– När vi började här var det väldigt många som ville ha kött, sås och potatis. Men det var kanske också en lite äldre publik som ville ha det så. Tack vara att vi skruvat lite på menyn så har vi fått in en större bredd på folk som kommer hit, vilket är väldigt kul.
Men några vegetarianer i Bettna verkar inte finnas.
– I början lagade jag lite vegetarisk mat som ett alternativ. Men det är ingen här som vill ha det, det betraktas lite som kaninmat. Det ska vara kött sås och potatis, inte ens fisk funkar. Vi kanske har en vegetarian här varannan månad, säger hon.
Anna och Sandra, mor och dotter, har drivit Bettnabaren sedan september 2022.
Är det något som förvånat gällande maten?
– En av våra mest populära luncher var när jag gjorde enchiladas. Det är ju verkligen inte husmanskost, så det var lite spännande, säger Sandra Klameth.
Men det är inte bara ekonomin som varit tuff. Tre månader in på nya drömjobbet blev Bettnabaren utsatt för ett rån. Tre maskerade personer satt och väntade på parkeringen och tog sig in i butiken just innan stängning, när Sandra var ensam kvar.
– Det var otäckt. Jag har jobbat i butik tidigare och man vet ju om att risken finns. Samtidigt som man kanske naivt hoppades på att det här är på landet, lite lugnare. Men jag tror att i och med att alla fick det tuffare ekonomiskt så är ju risken större att det händer något.
Vad var det som hände?
– De hotade mig. Idag är vi kontantfria, men på den tiden hade vi kontanter också. Man vågar ju inte säga så mycket när de är på väg in bakom disken tre stycken. Det var inget kul. De fick med sig tobak för flera tusen kronor.
Anna Hultgren fyller i:
– Men då har verkligen den här byn slutit upp fantastiskt. Människor har varit otroliga och det känns nästan som man fått sina egna bodyguards här i Bettna.
Hur ser framtiden ut?
– Vi hoppas på bättre tider. Man kan ju inte jobba gratis, och i början var det lite det vi fick göra. Sen är det ett samarbete med dem som bor här, de måste komma hit och handla och stötta om man vill ha den lilla lanthandeln kvar. Vi har ett kontrakt på tre år och beroende på hur det ser ut efter det måste vi ta ett beslut för oss själva också utifrån vad som är bäst för oss. Hur gärna vi än vill vara kvar, säger Sandra Klameth.
Mamma Anna är inne på samma spår.
– Vi vill gärna vara kvar, men Bettna måste också vilja ha oss kvar, säger hon.
Bettnabaren utifrån.