Sara Salomonsson och den nya, moderna, stenkvarnen. "Den är pytteliten", säger hon.
Under tiden som verksamheten har haft lapp på luckan har Sara Salomonsson bland annat installerat och experimenterat med den stenkvarn som hon har köpt in med ekonomiskt stöd av Jordbruksverket via Leader Sörmland. Hon förundras över hur den förhållandevis nätta maskinen kan pytsa ut så mycket som ett halv kilo pudrigt mjöl i minuten. Men byggnadens ursprungliga trotjänare, valskvarnen, är och förblir dess hjärta.
– Det stenmalda mjölet blir lite annorlunda jämfört med det valsmalda, jag brukar säga att det blir luddigare. Kornen krossas på ett helt annat vis, säger hon.
Själv föredrar hon det stenmalda till brödbak, även om hon poängterar att hon just har börjat sitt experimenterande.
– Det binder vätska på ett annat vis och ger ett fluffigt och saftigt bröd.
Det har gått 14 år sedan Sara Salomonsson startade sin verksamhet, som hon vägrar kalla för "sitt jobb".
– Jag har aldrig sagt det. Om någon ringer och frågar vad jag gör kan jag säga att "jag är i kvarnen", jag skulle aldrig säga att jag jobbar.
Det trots att hon bakar av det egna mjölet från gårdens ekologiska vete och råg – serverar, städar och fyller butiken med engelska antikviteter.
– Den här platsen är livsviktig för mig. Jag älskar alla samtal, alla livsöden man får ta del av. Tiden går och några av de som var här som små barn dyker upp med moppe och mustasch nu.
"Jag tror folk blir förvånade när de ser de här gamla maskinerna, de är från en annan tidsera. Det är en tung, gedigen, gjutjärnsvalsstol och allt är i trä. Det är en snillrik konstruktion. Jag älskar den", säger Sara Salomonsson.
Förutom kaféverksamheten bjuder byggnadens högst belägna rum på veckovis yoga och förhoppningen är att kunna erbjuda gongbad vad sommaren lider. Dessutom kryddas säsongen, som sträcker sig till augustis slut, med sporadiska musikkvällar och konstutställningar.
– Det finns en energi här som är svår att sätta ord på. Men det verkar som att många andra, precis som jag, trivs och blir lugna av den här platsen.
Sara Salomonsson maler flera olika sorters mjöl av den intilliggande gårdens skörd.
Kanske är det därför hon inte ryggar tillbaka av det tunga arbetet med mjölet.
– Mitt vete och råg står uppe på en kärra i en lada, med flera ton i en säck, och så klättrar jag upp med en spade och öser ner i jutesäckar. Ungefär 30 kilo, det är det jag orkar när jag ska klättra ner.
Med den nya stenkvarnen går det bra att anpassa produktionen, med valsstolen är det en annan visa.
– Det är tyngre att få igång den igen, så jag stänger aldrig av den. När jag väl har börjat mala så är det 200 kilo eller något som gäller.