Att världen inte alltid blir som man tänkt sig vet en 100-åring. Men att en virussjukdom skulle sätta stopp för 100-årskalaset kunde Astrid Bergkvist inte föreställa sig.
– Vi skulle ha firat i kyrkan på söndag, men jag ska ju inte träffa folk. Det är otur, men jag är ju frisk i alla fall, säger Astrid Bergkvist som fyllde 100 år torsdag den 2 april.
Hon säger sig aldrig ha varit med om någon liknande katastrof i världen som coronaviruset ställt till med.
– Jag hörde ju talas om spanska sjukan, men det var över när jag föddes.
Sångarvännerna i Björkviks hembygds- och kyrkokör lät sig inte nöja med inställt firande. De ville gratulera sin Astrid på bemärkelsedagen. När jublaren inte kunde komma till festen, så kom festen till jubilaren. Fast på avstånd, som rekommenderat, i coronatider.
Från Yngaren blåste kallt när Astrid Bergkvist kom ut på trappen och hälsade välkomna. Men solen kompenserade med att lysa starkt när kören stämde upp i födelsedagssång. Hurrarop ljöd över nejden, och en blomuppsättning med påskliljor, pärlhyacinter och penséer överräcktes. Björkviks präst Åke Eldberg var också med och uppvaktade.
Sedan var det dags för fika. På bordet stod en stor bukett tulpaner, och kakor bakade av jubilaren. Kunglig glans gav det inramade telegrammet med kungen och drottningens gratulationer.
Dagen till ära var Astrid Bergkvist iklädd folkdräkt, Västerbottensdräkt.
– Jag är från trakten av Skellefteå och Bastuträsk. Kärleken tog mig till Björkvik 1947, och sedan dess har jag bott här, berättar hon.
Astrid Bergkvist arbetade med att ta hand om hemmet och de fem barnen, ett avled i ung ålder.
Hela sitt liv har Astrid Bergkvist varit engagerad i kyrkan. Under uppväxten i EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, och sedan hon kom till Björkvik i Svenska kyrkan.
Astrid Bergkvist är fortfarande tonsäker, och sjunger gör hon fortfarande hemma.
– Jag växte upp med musik. Det var gitarr, fiol, piano och sång.
En tradition som Astrid Bergkvist lämnat över till sina egna barn.
– Pappa och mamma var körledare hemma och lärde oss att sjunga i stämmor. Så fort vi träffas så sjunger vi, ofta fyrstämmigt, berättar dottern Gunilla.
Astrid Bergkvist tänker fortfarande fira sin 100-årsdag. Men när är inte riktigt bestämt än. Det ligger i någon annans händer.
– Vi hoppas på en sommarfest i stället, säger Gunilla.