– Absolut säker. Jag har erfarenhet av att ha sett mårdhund tidigare och kände igen den på dess långa svans och burriga huvud.
Det var i fredags vid 22.15-tiden som Davner och hans fru gjorde observationen. De var på väg från Katrineholm till sommarbostaden intill sjön Enaren när djuret dök upp vid Gustafsbergskorset.
– Den sprang längs med vägen ner mot Folkets park, korsade vägen och sprang ut på en åker. Jag sa till min fru att den säkert kommer upp igen. Mycket riktigt kunde jag fånga den i strålkastarljuset.
Davners påstående att det helt säkert var en mårdhund han såg, gör att djuret också får några sekunder i KK:s strålkastarljus. Mårdhund ska nämligen inte finnas söder om Umeälven.
Lars Davner är inte ensam om att beskriva det grävlinglika djuret som "fruktansvärt aggressivt". Mårdhunden är nämligen ett högst oönskat inslag i den svenska faunan. Hunddjuret sprider sig till områden utan naturliga fiender och kan där göra oersättligt stor skada.
Djuret etablerar sig snabbt och bildar stora populationer som kan bli katastrofala för både fågel- och groddjurslivet. Mårdhunden är internationellt också en stor spridare av smittor som rabies och dvärgbandmask.
Det hundratal mårdhundar som finns i norra Sverige kommer från Ryssland via Finland. Djuret finns också i Danmark. Ett projekt under Svenska jägareförbundet har haft Naturvårdsverkets uppdrag att sterilisera eller avliva mårdhund. Utan uppsikt, skulle stammen inom loppet av tio år kunna växa till 10 000 individer.
Tidigare i år uppgav flera personer att de sett mårdhund utanför Sparreholm. Det avfärdades av expertisen som "mycket osannolikt" – av drygt 3 000 observationer i södra och mellersta Sverige har inte någon kunnat beläggas.
Lars Davner är dock säker på sin sak – och förbannar kvällsmörkret som gjorde det omöjligt för honom att fotografera djuret han såg.
– Men nu håller vi span här i området.