Mikaela och Jani hade hyrt huset sedan i november och planerade att flytta i mitten av juni. Paret berättar att hyresvärden förlorat sitt barndomshem i branden.
– Huset hade direktel, så för att värma upp det har vi eldat i kaminen hela vinterhalvåret. Men på valborg tyckte jag att det blev ovanligt varmt och skönt i huset och jag påpekade det för Jani, men vi tänkte mest att vi eldat på bra. Sedan skulle vi ta en kvällspromenad med hunden och gick in i skogen mittemot, berättar Mikaela Lindeberg Eränen.
Hon uppskattar att de hade rastat amstaffen Sisu i ungefär en kvart när samtalet från polisen kom.
– De frågade var vi och barnen befann oss. Vi sa att barnen var i stan, och då berättade de att vårt hus var övertänt.
Paret berättar hur de sprang tillbaka till hemmet som stod i lågor.
– Det var så mycket folk och vi var så uppe i varv. En brandman sa att det gått "djävligt snabbt" och att det troligen börjat brinna någonstans mellan under- och övervåningen. Hade vi sovit är det inte säkert att vi hade kommit undan, säger Jani Eränen.
När det var släckt fanns ingen övervåning kvar, och alla parets tillhörigheter är nu antingen rökskadade eller förintade till aska.
– Det gick så fort, och sedan var allting borta. Barnen är helt förstörda och vi äger ingenting, säger Mikaela.
I väntan på att försäkringsbolaget skulle öppna telefonslussarna har paret spenderat nätterna på Vilsta sporthotell. Men när samtalet väl ringdes fick paret beskedet att försäkringsbolaget inte kunde hjälpa dem.
– Där fick vi en chock. De säger att vi sagt upp hemförsäkringen från första mars för att byta bolag, men vi skulle aldrig säga upp hemförsäkringen. De har sagt att de skickat en bekräftelse på det som vi inte fått. Vi får inte ihop det och fattar ingenting, säger Mikaela.
Familjefoton, kläder och leksaker har gått förlorade i branden.
– Hela vårt gemensamma liv mer eller mindre raserades på valborg. Vi är i ett inferno av känslor, men jag har ändå känt att vi ska fixa det här tillsammans. Men efter den chocken... Vi bröt ihop båda två med hunden emellan oss, säger Jani.
Paret beskriver nu en tillvaro där bilen är det närmsta de kan kalla hem.
– Vi har gått från ett normalt liv med jobb, hemmaboende barn och hundvakt till att stå utan någonting. Igår hade jag inte ens några kalsonger att byta till. Normalt är vi två riktigt starka personer som kompletterat varandra under alla år. Nu är vi två svaga individer. Så här hjälplös har jag aldrig varit i mitt 44-åriga liv, säger Jani.