Numera tänker jag tvärtom, att priset till Astrid Lindgrens minne uppmärksammat fantastiska bilderboksskapare som jag annars skulle gått miste om.
Dit hör förstås den australiske illustratören Shaun Tan. När han fick ALMA-priset 2011 fanns bara en av hans böcker översatta till svenska, men efter det har förlaget Kabusa snabbat på utgivningen och höstens nytillskott "Sommarreglar" är den femte av Tans böcker som når svenska läsare.
Enligt ALMA-juryn förenar Shaun Tan "briljant magiskt berättande med djup humanism" och det är en träffande beskrivning. I sina böcker utgår han alltid från den enskilda lilla människan, samtidigt som de detaljerande och drömska illustrationerna öppnar helt nya världar för bilderboksläsaren.
I "Sommarregler" får vi följa två små pojkar genom en surrealistisk och ofta mardrömslik sommarvärld. Stadsmiljöerna där de rör sig är tomma på vanligt liv och mycket hotfulla. Och som vanligt lämnat Shaun Tan över mycket av tolkningsansvaret på läsaren.
För vad är det egentligen för lärdomar som den yngsta pojken delar med sig av? Är det vännen eller storebrodern (relationen mellan de två pojkarna förklaras aldrig) som satt upp reglerna? Eller handlar det om det lilla barnets desperata försök att tolka och förstå en obegriplig vuxenvärld och alla dess märkliga förhållningsorder?
Vilket som verkar konsekvenserna av att inte lyda vara katastrofala. "Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket" lyder den första korthuggna lärdomen. Den skrämmande illustrationen visar hur pojkarna skräckslagna gömmer sig bakom en mur medan en galen rödögd jättekanin spanar in den förargliga strumpan. Den kan låta lite skrattretande när man beskriver det i ord, men det här är en bild som kan leva vidare i många mardrömmar framöver.
Och ändå blir det värre. Monsterdjur tar över tv-soffan, en tornado massakrerar staden och till sist faller den lilla pojken i onåd hos den äldre. "Vänta aldrig på en ursäkt", förklarar texten när den lilla pojken far iväg bort mot mörkret, inlåst i en u-båt som sakta plöjer sig ner genom blånande is.
Shaun Tan lånar friskt ur konsthistorien och som vuxen kan man nicka igenkännande åt van Goghs gula solrosfält eller Monets rödprickade blomsterängar. Men framförallt skapar han en bildvärld som är helt unik och enormt innehållsrik. Man kan analysera en bild i evigheter, eller bara låta sig sugas upp av den.
Orden däremot är få, totalt 101 i hela boken om jag räknar rätt. Det är genom de intensiva bilderna som Shaun Tan berättar sina historier. I "Sommarregler" ser han på världen med barnets vidöppna och förundrade blick. Det är en fantastisk historia, men den kräver en vuxen medläsare som kan vara med och bearbeta det otäcka och lite obegripliga i historien. Annars är risken för mardrömmar överhängande.