Redan på första uppslaget får vi veta att zebrorna Treo och Enis bor i ett av många fyrkantiga radhus på Enahandavägen. Och på nästa uppslag förstår vi vad bekymret är. Enis trivs med att dricka samma gamla te och samma smörgås varje dag, medan Treo muttrar under zebraluggen och längtar efter att göra något nytt.
Och när Enis går iväg för att handla samma skorpor som han alltid gör uppenbarar sig, som på beställning, en leksugen zebra inne i garderoben och Treo får en buskamrat. Tillsammans svischar de nedför trappans ledstång, badar hovarna i vasken, leker inte-nudda-golv i köket och fyller badkaret med chokladdryck.
Det är så äventyrligt att till och med Treo verkar bli lite matt. Och när fikadoften sprider sig mellan radhusen börjar Treo sakna Enis och hans skorpor. Om det nu inte är Enis som gömt sig inne i garderoben och genomgått en personlighetsförändring? På den punkten är berättelsen faktiskt lite diffus.