– Ursprungligen handlade boken enbart om Kraft och Kultur. Men den kändes så gnällig och rättshaveristisk att jag inte orkade läsa den själv. Så jag rev sönder den och tänkte att jag måste sätta in historien i sitt sammanhang. Men Kraft och Kultur är ett genomgående tema, ungefär en tredjedel handlar om det, säger Boris Benulic som vid det här laget levt i sju år med hot om fängelse hängande över huvudet.
Med sin kombinerade satsning på el och böcker blev Kraft och Kultur en av Sveriges mest anlitade elleverantörer på bara några år. När Boris Benulic polisanmäldes av det norska bolag som köpt upp Kraft och Kultur rasade allt:
– Det var några extremt vidriga år. Ena dagen tydde sig halva kulturvärlden till mig eftersom jag satt på ett företag med stora tillgångar, nästa dag var alla försvunna. Alla dörrar stängdes och jag var tvungen att försöka orientera mig i en helt ny tillvaro.
Arbetarrörelsen och vänstern har under många år stått starka i Eskilstuna och bör rimligtvis ha ett ansvar för hur det ser ut.
Boris Benulic
När Bois Benulic nu berättar historien om Kraft och Kultur tar han avstamp i den vänsterrörelse han själv varit en del av under nästan hela sitt liv. Och han menar att vänstern och miljörörelsen är medskyldig till hur samhället ser ut i dag, till "eländet" som han uttrycker det.
– Utifrån det kan man börja sortera och titta på vad man själv gjort för fel. Eftersom det jag skriver delvis är självbiografiskt så kan vi ta Eskilstuna som exempel. När jag växte upp var det en levande industristad där människor arbetade och gjorde nytta. Nu är intrycket en stad där få jobbar och där innerstaden enbart består av caféer och tatueringssalonger. Arbetarrörelsen och vänstern har under många år stått starka i Eskilstuna och bör rimligtvis ha ett ansvar för hur det ser ut. De släppte på idealen. För mig handlar det inte om marknadskrafterna utan om att vänstern inte haft några idéer - förutom att alla ska jobba så lite som möjligt. Åka till Thailand så mycket som möjligt och fixa till sitt yttre hos tatueraren.
Du håller alltså dina egna ansvariga?
– Ja, mina rörelser som inte tog det praktiska ansvaret utan släppte fram människor som bara var ute efter egen makt, pengar och en position. Vi har fått en slags socialarbetarvänster som inte längre tror att folk kan ta hand om sig själva, jag brukar kalla det Göran Greider-vänster. Inställningen är ungefär att "vi kan väl ha ett skattetryck på 100 procent och så kan folk få lite fickpengar". Ursprungligen ville arbetarrörelsen att samhället skulle ge folk en chans att sköta sig själva. Men sedan blev det tvärtom, en inställning att folk inte förstår sitt eget bästa och måste tas om hand.
Enligt förhandstexten handlar det om någon som försöker gå sin egen väg - det är väl du?
– Ja, men det är också en berättelse om hur jag lackar ur. Totalt har jag varit med i, och blivit utesluten ur, tolv olika vänsterorganisationer. Så småningom orkade jag inte längre. Vänstern gnölar, miljörörelsen gnölar, alla vill ha statliga pengar till sina projekt. Jag och några till drabbades då av den till synes absurda tanken att "vi gör som Jan Stenbeck i stället, vi agerar på marknaden". Vår utgångspunkt var att människor vill ha bra kultur och bra, miljövänliga varor. Låt oss bygga ett företag som kan erbjuda det.
Konsumentmakt snarare än makt via röstsedeln?
– Ja, för det är på marknaden allt avgörs. Vill man förändra måste man gå mot en verksamhet som tror på folks inneboende förnuft och godhet. Nyligen visade en undersökning att en femtedel av svenskarna inte vet vad finansministern heter. Då kan jag utgå från att 50-60 procent inte heller känner till den ekonomiska politik hon vill driva. Min röst ska alltså viktas mot 50 - 60 procent som inte vet vad de röstar på. Det blir för mycket bingolotto, jag tror mycket mer på konsumentmakt. Därför avstår jag från att rösta.
Boris Benulic säger att han numera är "extremt libertariansk" och under de senaste åren har han engagerat sig i podden Radio Bubbla som diskuterar samhällsfrågor utifrån ett libertarianskt perspektiv.
– Det har varit en väldig befrielse att komma in i ett nytt sammanhang. Ett tag sysslade jag med kött, jag rökte och sålde, jag var trött på att vara intellektuell och ville ägna mig åt ett hantverk. Det var nödvändigt att stänga ner hjärnan och göra praktiska saker, men sedan blev suget efter att läsa och skriva för stort igen. I den vevan kom jag i kontakt med Radio Bubbla.
Du har redan en bok till på gång?
– Ja, den kommer att ta upp sånt som jag lyfte ut ur den här. Mer essäartade avsnitt som tar upp komplexa ämnen som depression, familj, beroende och Gud. Resonerande grejer som skulle ha stört berättelsens rakhet i "Inte mitt krig".
Känslan är att du har lite "rysk gumma" i dig - en sån som alltid reser sig upp igen. Du låter dig inte så lätt nedsablas?
– Nej, men har man lagt allt åt sidan för att bygga upp ett miljonföretag och så slås allt i spillror så borstar inte ens jag av mig och går vidare. Då befinner man sig i verklig mening i ett vakuum och ifrågasätter hela sin identitet. Man blir totalt värnlös. Efteråt har jag träffat många som drabbats av samma sak, folk från HQ-målet som också gick runt och kontemplerade självmord. Jag har en monumental förståelse för Benny Fredriksson. Har man varit i det fattar man mekanismen. Man har gjort jättebra saker, allt raseras och man pallar inte längre. För mig var det en väldigt tydlig känsla som varade ungefär ett år.
Men du klarade det?
– Ja men första året gick jag mycket medvetet och funderade över hur jag skulle ta livet av mig. Men det gällde ju att göra det så att försäkringsbolaget inte förstod det, för familjens skull. Paradoxalt nog var det väl det som höll mig vid mental hälsa...
När måste du in i finkan?
– Jag räknar med att aldrig åka in. Det skriver jag också om i boken. Jag och mina advokater kan inte tänka oss annat än att vi får prövningstillstånd i Högsta domstolen.
När får du besked?
– Någon gång inom tre till sex månader. Det är också en sak som gör Sverige till en märklig rättsstat: Man lämnar in ett prövningstillstånd men kan inte få ett besked om hur länge svaret dröjer. Om jag inte vore så luttrad skulle jag sitta på hispan.
[fakta nr="3"]
[fakta nr="2"]
[fakta nr="1"]