Klart att Kuriren ska ha sig en känga även i årets upplaga av revyn. Det hör liksom till. Annars är något fel.
I år handlar det om att den 100-åriga tidningen visst finns kvar – fast bara i ett litet hörn i det där STORA huset som vi är så förknippade med. Och jo, det finns folk som sitter i det där lilla hörnet och skriver också – fast det mesta i Kuriren är skrivet någon annanstans. Det är berättelsen publiken får från scenen.
Och ungefär samma berättelse hör jag från en av besökarna på tidningens öppna hus då vi firar 100-årsdagen, att det är för lite lokalt i tidningen.
Är det så? Hur ligger det till egentligen?
Ja, huset vi sitter i på Köpmangatan 2 var länge vårt eget. Nu tillhör det kommunens fastighetsbolag och vi är hyresgäster. Sedan ombyggnaden har ytan krympt väsentligt. Två plan i vinkel har blivit ett. I dagens medielandskap måste pengarna användas till annat än stora ytor.
Och ja, skaran av journalister i Katrineholm har (tyvärr) krympt med åren. Nu är vi en organisation med 19 multijournalister på Katrineholms-Kuriren. Journalister som samtidigt är en del av Sörmlands Media och de sammanlagt 94 journalister som jobbar i demokratins tjänst på länets lokala dagstidningar.
I takt med krympande resurser har det blivit viktigt med smart samarbete. Vi är 94 journalister som hjälps åt med det vi kan, som samarbetare i länsövergripande frågor, för att ha så mycket resurser som möjligt kvar till det rent lokala. Och det allra mesta materialet i Katrineholms-Kuriren är lokalt producerat. Det är bland annat revyn själv ett bevis för, där många av numren har sitt ursprung i lokaltidningens nyhetsrapportering. Se på smarta "Kullbergskabaletten", som speglar sjukvårdens nedskärningar och ställer frågan hur framtiden för Kullbergska sjukhuset egentligen ser ut? Vilka steg i denna sjukvårdsbalett hade funnits att öva in om inte KK:s reportrar jobbat fram det bärande skelettet med sina vässade pennor? Vad hade numret "Katrineholmsspelet" varit utan revyn!