I praktiken sker emellertid en utveckling i annan riktning. Landstinget i Dalarna driver ett eget tvätteri för sin egen verksamhet. Med skattemedel investerar man för att femdubbla volymen i sitt tvätteri. Man vänder sig därför till andra landsting och erbjuder tvätteritjänster.
Landstinget i Sörmland är ett av de landsting som har aviserat ett intresse av att köpa tvätteritjänster från dem, när avtalet med befintlig leverantör går ut 2012. Den leverantören är Berendsen i Eskilstuna, som i dag också tvättar åt landstingen i Västmanland och Uppland.
På Berendsen i Eskilstuna arbetar i dag 200 personer och landstingstvätten utgör cirka 60 procent av verksamheten. Förlorar man landstingen försämras möjlig-heterna att fortsätta verksamheten varför tvätteriet kan komma att läggas ned.
När stat, kommuner och landsting ska köpa tjänster av privata aktörer är det offentlig upphandling som gäller, regelverket är rigoröst. Men när man handlar av varandra gäller inte samma regler, utan man behöver bara påvvisa att det är billigt (billigare?) och man vet inte om man jämför äpplen med päron.
För lokala politiker kan det vara frestande att på en liten ort kunna säga att man skapar jobb. Men konsekvensen blir, om andra landsting nu avslutar sina avtal med privata tvätteriföretag, att anställda sägs upp på andra orter. Ett jobbmässigt nollsummespel med skattemedel med andra ord.
Den offentliga upphandlingen är för många företag i servicebranscherna en betydande del av hemmamarknaden. Helt enkelt den affärsmässiga plattform som möjliggör att anställa och att expandera. Regeringen har varit mycket tydlig till kommunerna att inte bedriva affärsverksamhet där det finns en konkurrens mellan företag. Detta tycks inte gälla landstingen.
Ett utvecklande samarbete mellan privat och offentlig sektor är betydelsefullt för ett framtida konkurrenskraftigt Sverige. Därför är det initiativ som landstinget i Dalarna tar ett steg i fel riktning och landstinget i Sörmland borde inte följa i dess fotspår.
Ulla Lönn
Svenskt Näringsliv