Till staden kommer långtradare, godståg, alla möjliga transporter fyllda av mat och dryck, som sedan lämnar staden tömda på sitt innehåll. Om mycket går in och lite ut, vart tar alltihop vägen?
Ungefär hälften av maten som kommer till staden, slängs redan inom matindustrin, i affären och i sophinken hemma hos oss alla innan det som blir kvar äts upp. En del av det tar vi upp som nödvändig energi, det mesta lämnas i toan. Sedan står vi med organiska rester och avloppsslam kvar.
Övergödning av sjöar och hav och andra föroreningsproblem är kopplade till hur vi brukar jorden. Hur vi använder marken är dock nyckeln till lösningen för flertalet av vår tids största utmaningar globalt: marken behöver näring, vattnet behöver vara drickbart och klimatpåverkan måste reduceras kraftigt. Bara med detta i åtanke kan matförsörjningen säkerställas och naturresurserna finnas kvar för framtida generationer.
Fosfor och andra växtnäringsämnen bör återgå till åkermarken och inte ut i havet. Kretsloppet motverkar övergödningen och algblomningen i våra vatten. Solenergin från växtresterna gör sig bäst som biogas som en del i ett större kretslopp. Metanet går då till bränsle i stället för att gå ut direkt som växthusgaser i luften.
Biogas producerad från restprodukter ger positiva effekter, i form av förnyelsebar energi som minskar behovet av fossila bränslen, gödsel som återför näring till åkern, minskade utsläpp av växthusgaser, minskat behov av konstgödsel, och naturligt bearbetat avfall.
Detta ger ett kretslopp av näringsämnen – en aspekt av det traditionella jordbruket som jag tycker man bör fokusera mer på i framtiden. Det skulle möjliggöra självförsörjning på energi för livsmedelskedjan och ett kretslopp av växtnäringsämnen mellan stad och landsbygd.
När nu koldioxidhalten i atmosfären måste minskas krävs ett helhetsperspektiv på jordbrukets möjligheter och potential för att bidra till ett mer hållbart samhälle. Satsningar av gemensamma EU-resurser på rätt sätt i rätt riktning är nödvändigt. En kraftigt reducerad budget för orimliga jordbruksstöd skulle driva fram nya tankesätt inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det skulle också möjliggöra stora satsningar på forskning, innovation och utbildning. Modern vetenskap kan bidra med ett spektrum av lösningar för olika förhållanden i det varierande, traditionsfyllda landskap som vi i EU befinner oss i.
Målet är långsiktig hållbarhet både socialt, ekonomiskt och ekologiskt, för EU:s territorium i allmänhet och för kretsloppet mellan stad och landsbygd i synnerhet.
Marit Paulsen
Europaparlamentariker (FP)