Björn Johansson har ägnat fem veckor av sommaren åt att cykla "Norge på langs" som det kallas i grannlandet. Att ta sig genom hela Norges längd för egen maskin, med till exempel kajak, till fots eller på skidor. Minst sagt en rejäl tur. Dels för att det är långt, dels för att den norska kusten är lika kuperad som den är vacker.
– Bli inte avskräckt. Cykling är en Svenssonaktivitet. De flesta kan cykla fem mil per dag och längre än så behöver man inte hålla på, säger Björn Johansson.
– Jag är inte speciellt vältränad. Jag skulle inte kunna få en bra tid om jag sprang KK-joggen, men jag är seg. Samtidigt är jag naiv och tänker inte på hur svåra och jobbiga saker kan vara. Gjorde jag det skulle jag inte komma iväg på en sådan här resa. Då skulle jag bara sitta hemma i soffan, fortsätter han.
Vi sitter på hans altan i Katrineholm. Bredvid ligger hunden Milton och slumrar i solskenet. Första delen av sommaren går knappast till historien som en av de varmare – och än värre var det i Norge.
– Det var den kallaste sommaren på mycket länge och snöstorm i juni. Det blev mycket tuffare än vad jag trodde. Dels på grund av vädret, dels på grund av att det var mycket jobbigare än vad jag trodde att cykla med 25 kilo packning.
Tredje dagen hamnade han i en uppförsbacke som pågick oavbrutet – i en mil.
– Jag trodde att det skulle bli lättare ju längre söderut man kom, men det är lika jävligt hela tiden. Skillnaden är att uppe i norr är backarna långa och ihållande. I söder är det mer upp och ner hela tiden. Jag hade inte någon erfarenhet av långfärdscykling innan, men nu har jag lärt mig en hel del.
För att hinna hem i tid fick Björn dock ta beslutet att inte cykla hela vägen. Vid två tillfällen tog han Hurtigrutten, den båtlinje som går längs den norska kusten, och kortade på så sätt den 300 mil långa resan med cirka 80 mil.
– Det finns inga regler uppsatta för hur man ska göra det här, så jag kunde bestämma själv.
Genom att välja cykel som färdmedel tog han sig fram tillräckligt snabbt för att hinna med att göra "Norge på langs" under sin semester – men ändå så långsamt att han hann se landet. Och hinna fundera över skillnaderna.
– Det som gjorde det starkaste intrycket är hur vackert vårt granland är. Det finns fantastisk natur där. En stor skillnad som slog mig är att det finns en levande landsbygd med framtidstro i Norge. Det byggs i glesbygden, de har lanthandel, små dagstidningar och lantbruk. Det finns en helt annan småskalighet där jämfört med Sverige.
– När jag och min dotter vandrade Gröna bandet, hela den svenska fjällkedjan, för två år sedan var det ibland en ganska dyster stämning. Norra Sverige håller på att avfolkas. När jag satt utanför en mataffär under ett par timmar såg jag ingen under 60 år som gick in under den tiden.
På torkställningen hänger packpåsar och tält och luftar. Det är dock inte spår efter cyklingen. Nyligen var han och dottern uppe i svenska fjällen för en knapp veckas vandring. Och suget efter att komma ut i naturen slutar inte med två turer den här sommaren.
– Om några veckor åker jag upp till fjällen igen. Men det är bara en kortare vandring med några vänner som är nybörjare.
Du verkar ha fått smak för långturer. Har du något mer i kikaren?
– Ja, det har jag alltid. Jag och dottern tittar på att göra en riktigt lång vandring nästa sommar, men mer än så kan jag inte säga än.