Det finns några fördelar med rullskidåkning. Ogillar man att frysa går det utmärkt att åka på sommaren i strålande solsken. Det är i princip aldrig bakhalt och för de som tävlar kan det bli jämnare. Utrustning och uppbackning spelar inte lika stor roll jämfört med längdskidåkning på snö.
Men, till sist är det svårt att ens få de mest inbitna rullskidåkarna att tycka att skidor på hjul slår riktig skidåkning på gnistrande snö. Å andra sidan – det senare alternativet känns väldigt avlägset just nu med tanke på hur vintern startat. Hög tid att få en lektion i rullskidåkning av Sköldinge IF:s Mogens Lauridsen med andra ord.
Som så många andra noviser före mig blir det fokus på säkerhet från början.
– Det vi lär klubbens ungdomar är att köra ut i diket om de behöver bromsa snabbt eller komma bort från vägen. Då tar det stopp och det gäller att luta sig bakåt för att inte trilla framåt. Ungefär som man kan göra på ett par slalomskidor, berättar han och tillägger att med klubbens yngsta börjar de alltid att öva på ett fabriksområde de har tillgång till.
Hjälm och reflexväst är obligatoriskt. Handskar är ingen dålig idé oavsett väderlek och ett par knäskydd är bonus för den som villa vara på den säkra sidan.
– Bra ställen att börja på är cykelvägar utan för stora lutningar. De flesta bilister visar hänsyn, men en del vill inte ha oss på vägen och kör bara rakt på. En gång fick jag se en träningskompis som var tvungen att kasta sig ut i diket, berättar Mogens Lauridsen.
Jag får ett par rullskidor ämnade för klassisk skidåkning under fötterna. Min lärare rekommenderar dem framför skejtrullskidor om man är nybörjare. Och det visar sig att det är förvånansvärt likt vanlig skidåkning. Asfalt är förstås hårdare än snö och det är mycket svårare att ploga – även om det faktiskt går att bromsa lite försiktigt på det sättet.
Stakning samt stakning med frånskjut är inga större problem om man har överseende med lite nybörjarvingel. Det är den vanliga diagonalåkningen som blir lurigare.
– Rullskidorna är mycket kortare än vanliga skidor. Samtidigt är stavarna lika långa eller ännu längre, därför är det lätt att hamna i fel takt, förklarar Lauridsen.
Hur som helst. Jag kraschar inte. Ingen bil kommer onödigt nära mig och jag slipper göra manövern att åka ut i gräset för att få stopp på ekipaget. Provturen gick med andra ord över förväntan.