Vad är en prestation? Förr var ett maraton eller ett Vasalopp bland det värsta som en vanlig motionär kunde utsätta sig för. Den tiden är sedan länge förbi. 24-timmarslopp, ultratrailtävlingar och triathlondistansen Iron man är de nya mandomsproven. Det passar en del, men långt ifrån alla. Katrineholmaren Mikael Pettersson fick betala priset för sitt träningsintresse.
Under ett läger på Mallorca i april tränade han 40–50 timmar under sex dagar. På planet hem kom panikångestattackerna. Mikael trodde att det var en hjärtattack och åkte direkt till akuten när han klev av planet.
– Kroppen bröt ihop och sedan följde huvudet efter. Jag gick in i väggen och var förkyld i två månader.
Perioden innan hade Mikael tränat cirka 20–25 timmar i veckan. Han trodde att han skulle kunna hålla på som vanligt trots ännu tillskott i familjen. Nu sitter yngste sonen Knut bredvid vid köksbordet medan Mikael slår upp träningsdagboken och visar när det gick fel.
– Jag var hundra procent pappa, jobbade som brandman på 80 procent och tränade på halvtid. De som har idrotten som yrke kan klara av att träna på heltid, men jag har ett vanligt liv. Jag är motionär och har ingen elitsatsning eller karriär på så sätt.
Vägen tillbaka gick ändå förvånansvärt snabbt. Mikael fick professionell hjälp, dels av en terapeut, dels av en idrottscoach. Det behövdes för att ta tre steg bakåt i träningsambitionerna. Efter att ha dragit ner träningsmängden till hälften ställde han ändå upp i Iron man i Kalmar i augusti och slog personligt rekord.
Mikael påpekar att han inte vill skrämma folk att inte träna. Han vill däremot lyfta frågan att man bör träna av rätt orsak.
– Jag älskar att träna och jag tränar fortfarande väldigt mycket, även om det är ungefär hälften mot vad jag gjorde förut. Men intensiva veckor kan jag fortfarande ligga på 16 timmar.
– Det är svårt att se själv var man är på väg när allt hela tiden går ut på att trycka gränserna framåt och sätta högre och högre mål. Jag kan peka ut flera stycken som är på väg åt samma håll som jag var och det är svårt att märka det själv innan det är försent.
Receptet för att komma tillbaka är att träna mindre, men med kvalité. Något som fungerar bättre ihop med det övriga livet.
Han är skeptisk mot trenden att lägga ut sina kost- och träningsvanor på sociala medier, något som han menar kan vara en bov i det hela.
– Folk skriver bara när de har gjort ett bra träningspass eller ätit god mat. jag tror att det stressar och pressar både den som gör det och folk runt omkring. Lägger man ut skrytstatusar kan man även lägga ut när man legat i soffan och käkat godis också.