Kvällens pass skulle just dra i gång när Dagsform försiktigt tittar in i lokalen. Det är en förväntansfull grupp av kvinnor som står och småpratar medan kvällens ledare, Helena Mattson, förbereder musiken.
– Jag började med Linedance 2006. Jag har alltid velat dansa men hade ingen partner, då fick jag nys om Linedance. Det tog ungefär fyra lektioner innan poletten föll ned, man ska ju dansa, säger hon i pausen mellan de olika låtarna.
Linedance är en sorts dans där alla steg är förkoreograferade till en viss låt. Det finns ett så kallat stepsheet, ett papper där det står beskrivet exakt hur dansen ska genomföras, för varje dans. Mycket fokus ligger på vad som ska göras med fötterna.
– Det är många som kommer hit och tror att de inte kommer bli svettiga, men det är jobbigt, speciellt om man kör många danser i rad. Använder man armarna blir det ännu jobbigare, och roligare, säger Mattson.
Med sig på kursen har hon Camilla Brunstedt som fungerar som ängel på passet.
– Som ängel står jag längst bak i lokalen som stöd för deltagarna. De kan kolla på mig om de glömmer stegen, säger hon.
För i och med att alla steg är förbestämda gör alla likadant. Och det roliga är att alla i hela världen gör likadant. Du kan åka till Japan, Usa eller någon annan förening i Södermanland och alla kommer dansa samma steg till samma låt.
Mona Bergström är en av deltagarna. Hon har dansat i sex år nu och vill aldrig sluta.
– Jag fick en knäprotes för två år sedan ungefär och mitt enda mål efter operationen var att kunna dansa igen, säger hon.
Och det kunde hon, efter en termin var hon tillbaka i danslokalen och även om det var svårt till en början, med alla snurrar, går det nu bättre och bättre.
– Jag har alltid tyckt om dans och här är det ingen som ser till att det ser perfekt ut. Du gör det du kan och om du råkar göra del så skrattar du bara, det gör inget.
Linedance verkar vara en inbjudande motionsform för här kan alla vara med, oavsett ålder, kön och taktkänsla.
– Men det underlättar om man har lite känsla för musiken, säger Helena Mattsson och skrattar.
– Det har ingen betydelse hur gammal man är. Jag fyllde nyss 70 och hänger med, säger Mona Bergström.
Men det är tydligt, det är endast kvinnor och mestadels äldre på just den här Linedancekursen.
– Jag förstår inte riktigt varför det inte är mer killar. Just nu har vi nog ingen man i föreningen som är aktiv, säger Helena Mattson.
Men när det gäller ålder dras de flesta yngre till tävlingsformen av Linedance. Då tävlar man i bland annat chacha, vals, hiphop och polka och kan tävla både individuellt och i par.
Men åter till kvällens pass.
"Var det jobbigt att dansa och le samtidigt?", ropar Helena Mattson till deltagarna? Dagsforms fotograf, Mikael Andersson, har just smygit runt i rummet för att fånga dansarna på bild. Och det kan vara svårt att koncentrera sig och le samtidigt, det är ju så många steg som man behöver komma ihåg.
"Den blir man glad av" och "den gillar jag, jag gillar musiken" är bara två reaktioner jag hörde emellan danserna. Enligt Mona Bergström är variationen det som gör Linedance så himla kul.
– Vissa danser är roliga, och då går det jättefort att lära sig stegen. Andra är inte lika roliga och då tar det oftast längre tid.
Och angående musiken så har den gått ifrån att endast vara country till att innefatta all sorts musik. James Blunt och Michael Jackson är endast två artister som hörs i högtalarna.
– Vi försöker variera musiken så mycket som det går. Vissa kommer hit för att de gillar country, och då måste vi spela country. Men vi tycker det är roligast när man blandar nyare musik med äldre, säger Helena Mattson.