Det svenska laget med unga slagverkare som vann EM-guld i Wevelgem i Belgien 29 mars gjorde det på ren och skär vilja.
– Vi tyckte nog att det bandet som låg etta efter första momentet inte var så där väldigt mycket bättre än oss, säger trumläraren Urban Lindhe från Stålforsskolan i Eskilstuna. Och ändå låg vi hela fyra poäng bakom dem inför finalomgången.
Hela gänget hade en mycket tuff bussresa i benen och kom dessutom lite vilse strax innan de skulle in och framföra sitt nummer. Det gjorde att intrycket man bjöd på blev lite halvhjärtat.
– Men samtidigt gjorde det oss väldigt taggade så våra medlemmar gick ut och gjorde ett fantastiskt andra framträdande.
Nu visste man att det skulle bli avsevärt mycket jämnare i poängfördelningen.
När man räknat samman poängskillnaden visade det sig att batteristerna från Sverige vann med 0,16 poäng. På resultattavlan stod 80,83 mot 80,67.
Inte den största differensen som uppmätts i tävlingar av det här slaget, men en viss skillnad ändå.
Nu inför finalpasset i Ohio, USA, är förutsättningarna helt annorlunda.
I EM mötte slagverkarna, som kommer från Eskilstuna, Strängnäs, Falun och Malmö, bara fyra andra orkestrar. I USA möter man 60 olika band från hela världen. Och hemmanationen brukar vara grymt duktiga på den här disciplinen kallad indoor percussion.
– Det är allra första gången som ett band från Sverige deltar i ett VM så vi känner oss väl hedrade bara av det skälet, säger Urban Lindhe
Annars är det samma musik som man tävlar med. Det är sex minuter musik ur Stravinskijs "Eldfågel" och inför avresan var man ute och sonderade terrängen för att försöka få fram någon som kunde tänka sig att sponsra en stor, och framför allt mycket tung, matta med eldsflammor på.
Tiden räckte inte riktigt till för att få fram vare sig sponsorer eller pengar. Men en ny matta beställdes så snart man tog mark på flygplatsen i Chicago och den levererades redan under tisdagen.
Själva resan blev på nytt ett äventyr i sig med cirka 29 timmar ständigt på väg. Först flyg från Stockholm till Chicago och sedan en jetlaggad bilfärd rakt söderut till Dayton, Ohio.
– Femfilig motorväg och trafik överallt, säger Urban med en lätt rysning.
Första nätterna var man inte helt i fas med den nya tiden, men lagom till nu börjar man känna sig hemmastadd med tiden i Ohio, som ligger sex timmar efter Sverige.
I dag, torsdag, strax efter lunch amerikansk tid, håller alla föräldrar till trumslagarna från Sverige tummarna lite extra hårt. De tre föräldrar som är med på resan och håller sina unga slagverkartalanger med mat och lyckönskningar direkt på plats.
– Det är förstås världens äventyr för oss allesammans som är med här, säger Urban Lindhe.
Och skulle det nu bli en framskjuten plats så är det förstås världens bonus. Men det är inget man räknar med.
På söndag åker man hem igen och på måndag är man tillbaka på svensk mark igen.