Som följeslagare till Tanzania hade Peter Tengbrand sonen Mattias.
– Grabben fyller 40 år på lördag och resan var min present till honom.
Mattias växte upp i Strängnäs men bor numera i Östersund. Pappa Peter finns kvar i den sörmländska stiftsstaden.
Stefan Davidsson från Strängnäs och Mikael Maschmann som bor i Åkers styckebruk ingick i samma äventyrsgrupp som den 22 januari samlades på Arlanda.
Via Wien (mellanlandning) och Addis Abeba (flygbyte) nådde gänget Kilimanjaro International Airport 23 januari.
– Vi var ett 20-tal personer på den här resan, de flesta hade koppling till Sörmland. Reseledaren kommer från Katrineholm, berättar Mikael Maschmann.
Tillsammans med Peter Tengbrand besökte han oss på redaktionen för att berätta om det pinfärska äventyret.
– Stefan Davidsson kunde tyvärr inte komma med på intervjun, han var tvungen att jobba, förklarar Mikael Maschmann.
Men åter till östra Afrika.
Efter att ha sovit en natt på hotell började klättringen den 24 januari.
Det skulle ta en vecka att nå toppen, som heter Uhuru Peak.
– Vi följde den uppgjorda planen, man ska inte förflytta sig mer än 500 höjdmeter på ett dygn, berättar Peter Tengbrand.
Både han och Mikael Maschmann gillar äventyr och friluftsliv.
– Jag har varit uppe på Kebnekaise några gånger och även bestigit Norges högsta berg. Idén att bestiga Kilimanjaro fick jag när frun och jag var i Tanzania på bröllopsresa. Då besökte vi bland annat Zanzibar. Från flygplanet fick jag syn på Afrikas högsta berg.
– Redan i oktober 2013 bokade jag mig in på den här resan. Det blev jobbigt att gå och vänta i över ett år, konstaterar den 35-årige tvåbarnspappan.
Far och son Tengbrand "hoppade på tåget" i somras.
– Jag har haft Kilimanjaro i bakhuvudet en längre tid. Sen såg jag en monter på äventyrsmässan i fjol, förklarar Peter Tengbrand.
Startskottet för klättringen uppför Afrikas högsta berg gick på 2 385 meters höjd.
– Längre än så kunde ingen buss åka, förklarar Mikael Maschmann och Peter Tengbrand.
– Men berget är inte så svårtillgängligt. Du behöver till exempel inte använda dig av rep.
Inga incidenter?
– Vår grupp bestod av mellan 15 och 20 deltagare. Alla utom en person klarade sig bra. Det var under den femte natten som hon drabbades av höghöjdsymptom och transporterades till hotellet.
Några farliga djur?
– Det var lugnt. Apor och ödlor såg vi, men inga ormar.
Vädret?
– Solen brände rejält på dagarna och på nätterna var det flera minusgrader. Men vi hade tur som slapp regn. För övrigt rörde vi oss genom fyra klimatzoner.
Deltagarna sov två och två i tält. Mat serverades tre gånger om dagen.
– Guiderna passade upp på oss, det fungerade alldeles utmärkt. Det fanns 71 bärare, alla lokala, till vår hjälp. Jobbigast var det när de fick gå i flera kilometer för att hämta färskvatten.
– Vi hade en svensk läkare med också i gruppen. Hon kollade pulsen bland annat.
Efter åtta dygn kom de alltså upp till toppen på närmare 5 900 meters höjd.
– Där fick vi stanna i ungefär en halvtimme och beundra utsikten, säger Mikael Maschmann.
– Upplevelsen var riktigt häftig.
Senare fick svenskarna ta emot certifikat som bevis på att de besökt Kilimanjaro och även exakt när det skedde.
Två dagar efter att ha besökt toppen var gruppen tillbaka på hotellet nära flygplatsen.
– Då kände man en viss tomhet ...
Efter bara ett dygns återhämtning flög Peter och Mattias Tengbrand hem igen.
– Men Stefan och jag stannade kvar några dagar extra för att åka på safari, säger Mikael Maschmann.
Vill ni göra om bergsbestigningen?
– Inte just Kilimanjaro. Nu sneglar jag mot att få bestiga Europas högsta berg Elbrus, avslöjar Mikael Maschmann.
– Jag har alltid nya projekt i bakhuvudet, mer än så säger jag inte, konstaterar Peter Tengbrand med ett underfundigt leende.