Det är väl inte så farligt med feminism, eller?

Många är livrädda för ordet feminist, men det är dags att sluta blunda skriver Eva Burman.

19 mars 2016 06:00

Vi har precis passerat kvinnodagen i kalendern och även om jämställdheten i vårt avlånga land är stor jämfört med andra, är den långt i från fullständig.

Jag har skrivit det tidigare, men många människor i dag är livrädda för ordet feminist. Anledningen är att begreppet har kapats av människor (läs män) som är livrädda att tappa makt och inflytande. Vi ser det bland annat på hatsajter, där rasister hetsar mot invandrare som påstås komma hit för att våldta våra kvinnor och samtidigt hetsar mot samma kvinnor, som agerar i feministiska frågor. Det vore komiskt om det inte vore så att hatet är på riktigt... på allvar... (Vi får väl se vad som händer i kommentarsfälten och i telefonen efter denna krönika...)

Men en traditionell definition av feminism betyder inte att kvinnorna ska ta över och skapa ett matriarkat. Det betyder inte att kvinnor ska dominera männen i några tusen år framöver. Utan feminism handlar om lika villkor – oavsett kön.

Det är väl inte så farligt, eller?

Könsrollerna finns dock överallt. Det är strukturella och det upprätthålls av båda könen. I Sverige är de mer osynliga, om man inte vill se, men lika förödande.

På fritis delas barnen in i grupper på gympatimmen. En grupp för killar och en annan för tjejer. För killarna är så vilda, heter det. Inte gagnar det barnen – det är jag säker på.

I klädaffären hänger de rosa tjejkläderna i ett hörn och de blå tuffa killkläderna i ett annat. Det ska böjas i tid...

Jag har själv stött på denna strukturella ojämlikhet flera gånger, både som privatperson och i mitt yrke.

När jag arbetade som nyhetschef fick vi ibland besök utifrån. När gruppen kom fram till nyhetsdesken och fick veta att här sitter nyhetschefen, spanades det både till höger och vänster om mig.

Jag har också i mitt singelliv insett att det antagligen skulle vara bättre om jag hade ett typiskt kvinnligt låglöneyrke. I alla fall något som upplevs som mindre hotfullt än det chefsjobb jag har. Det har blivit en del dejter där sällskapet noga undvikit ämnet arbete – eller försökt skoja bort mitt.

Den strukturella skillnaden kanske inte alla tänker på. Vissa tycker till och med att det är en skitfråga. Men om din lön var så mycket lägre så att du slutade få lön i oktober, när alla andra fick lön året ut, skulle du tycka det var ok?

Vill vi på allvar förändra den strukturella skillnaden mellan kvinnor och män måste vi börja med oss själva.

Se skillnaderna, och sluta blunda.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Eva Burman