Här, framför datorn, tillbringar hon mycket tid under dagarna med att designa sina produkter.
Hon är född och uppvuxen i Stockholm och bodde där fram till efter studenten då kärleken tog henne till Eskilstuna. Men för åtta år sedan bestämde sig hon och sambon Filip för att flytta ut på landet till en faluröd villa i Dunker.
I samband med flytten till Eskilstuna började hon jobba som marknadsassistent på Gense. Efter nedläggningen av det anrika företaget har hon fortsatt med yrket för olika företag men kände hela tiden, även om hon gillade att designa, att det var någonting som fattades.
– Jag jobbade med olika former av marknadsföring och då framför allt framför datorn. Jag gillar att designa och göra layout men att sitta på en kontorsstol åtta timmar om dagen var inte riktigt min grej.
Enda sedan hon var liten har hon haft ett intresse för att tillverka saker på egen hand och under skoltiden var hon väldigt förtjust i träslöjd. Det intresset utvecklades ännu mer i samband med flytten från Stockholm då sambons föräldrar tillverkar skärbrädor och andra föremål av trä.
Hon började själv tillverka olika träprodukter, men på hobbynivå. Samtidigt var hon arbetssökande men visste inte riktigt vad hon ville göra.
– Jag sökte jobb men jag kände att jag inte gjorde det helhjärtat. Jag kan tänka mig att jobba för att få in den lönen som jag behöver ha, men jag kommer i slutet av dagen vara slut på energi – men långt ifrån nöjd. När man är kreativt lagd så vill man få utlopp för det. Jag kan inte stå i en klädbutik och hänga galgar när jag hellre vill stå i garaget och slipa, måla och skita ner mig.
Då dök en möjlighet upp. Efter att ha avslutat en utbildning på Arbetsförmedlingen som träarbetare hörde hon sig för med dem ifall det fanns något annat.
– Då fick jag information om att det fanns ett starta eget-bidrag. Jag skrev en affärsplan och lämnade en budget och skickade det till Arbetsförmedlingen för att se om det var något de kunde bedöma. De nappade och sa att de ville stötta mig. På den vägen är det. Just nu är jag i den perioden där jag får stöd från Arbetsförmedlingen för att få det att funka. Efter sex månader får jag välja om jag ska fortsätta eller avsluta. Det gav mig också en möjlighet att hoppa på och köra.
Sagt och gjort startade hon företaget Pines and paper som registrerades den 1 september.
– Det ska kännas lustfyllt och jag är väldigt driven. När jag gör någonting så gör jag det till 110 procent oavsett vad jag håller på med. Men jag kände där och då, att fasen, jag har ett val att göra nu. Det kommer vara lite krävande med ekonomin hemma och då gäller det att ha en stöttande sambo och en familj om det skulle krisa. Man vet aldrig hur det går innan det kommer igång ordentligt.
Så här kan den, näst intill, färdiga produkten se ut.
Men redan under tiden som det bara var en hobby hörde bland andra Solbacka gård av sig till Isabelle.
– Det började med att de bara ville ha glasunderlägg men ledde vidare till att vi har gjort skyltar, hotellnycklar och menyplattor så det blev snabbt ganska mycket. Då tänkte vi att det här måste vi kunna ta betalt för. Det var helt otroligt faktiskt så då var det bara att köra och testa på och registrera ett företag, och går det så går det och då har jag testat och testar jag inte kommer jag gräma mig över det länge.
Det som började lite smått som en hobby har nu lett till att hon dagligen får förfrågningar från privatpersoner och företag som undrar om hon skulle kunna tänka sig att tillverka en namnskylt, kryddpinnar eller nyckelringar.
– Första veckorna nappade jag på allt men nu när det kommer in fler förfrågningar får man välja ut några. Jag hade visionen från början att ta alla jobb och allt skulle vara personligt och allt skulle vara exakt som de ville ha. Men den tiden kommer inte finnas, speciellt inte om några månader om det börjar såhär.
Vad är det bästa med att tillverka saker helt på egen hand?
– Det är friheten. Att designa något på datorn till att kunna ge produkten direkt i handen till någon, det är det absolut bästa. Jag gillar den direkta responsen att ge över något och att se i personens ögon att "det här gjorde du bra". Den känslan fyller mig med energi och då spinner jag vidare på det. Jag drivs av att andra tycker att man gör bra saker. Min bekräftelse som jag behöver ligger i det skapande jag gör, säger Isabelle som nu drömmer om en egen verkstad.