Hon är mycket blygsam. Talar lågmält, vill inte göra något väsen av sin person och ursäktar sin engelska, som inte används så ofta. Än så länge är också svenskan för knackig för att bära ett samtal, men hon jobbar på det.
Eskilstuna-Kuriren träffade Basima Yousif första gången för några veckor sedan, när vi besökte Röda Korsets läxhjälp på Stadsbiblioteket. Och insåg att volontären som på knagglig engelska och med google translate på datorskärmen hjälpte en ung nyanländ somalisk flicka med studierna, var en tidigare minister från Irak.
Basima är född och uppvuxen i Ankawa, en stadsdel i miljonstaden Erbil i norra Irak. Erbil räknas som huvudstad i irakiska Kurdistan och är en av världens äldsta städer. En stor del av invånarna utgörs av kristna assyrier, en minoritet i Irak, och hit hör Basimas familj. Som ett av åtta syskon var hon redan tidigt fullt fokuserad på skolarbetet och på att hjälpa andra. Kanske skulle hon bli läkare.
– I Irak får vi inte välja fritt utan de poäng du får ihop till studenten avgör vilket ämne du får läsa vidare inom. Mina 82 poäng av 100 ledde mig till kemistudier. Och jag kom att tycka om ämnet. Kemi är ju faktiskt livet.
Efter fyra år på vetenskapsuniversitetet gick Basima ut med andra bästa betygen i sin kemiklass, sjätte bästa på hela lärosätet. Det ledde till fortsatta studier i biokemi samt jobb på universitetet. 2005 reste hon till Polen för sin filosofie doktorsexamen. Och under den tiden kom frågan från irakiska regeringen.
Redan under 90-talet engagerade hon sig politiskt i "Assyrian democratic movement" och efter valet 2005, ett par år efter Saddamregimens fall, fick partiet tre platser i parlamentet. Premiärministern bad om två kvinnor. Valet föll på bland annat Basima Yousif, som blev teknik- och vetenskapsminister för ett år.
I ytterligare fyra år, 2010-2014, satt hon ombedd av sitt parti i parlamentet. Kvinnor kvoteras in på var fjärde plats i det parlament som på grund av många religiösa och politiska ideologier, på situationen i landet och på Irans sätt att vara med och styra, var en utmaning att samarbeta i. Ännu i dag används Iraks minoriteter som "decorations for democracy" konstaterar hon.
Jämlikhet mellan könen har alltid varit en hjärtefråga, och 1988 blev Basima en av de första kvinnorna i hemstaden att ta körkort. Hon var med och byggde upp ett kyrkligt kulturcentrum, och en tid ledde hon ett lokalt tv-bolag – en inte helt okomplicerad uppgift med den "begränsade friheten" för medierna.
– Jag har alltid levt ett enkelt liv, gjort det jag varit övertygad om och aldrig lyssnat på vad folk sagt om mig. Under min ministertid, då terrorismen var stark i Irak, fick jag en gång frågan om jag som kvinna, representant för en minoritetsbefolkning och katolik inte var rädd att bli dödad. Men för egen del tar det ju bara slut, jag tänker alltid mer på andra människor.
På en partikonferens mötte Basima blivande maken Fawzi, som sedan 40 år bor i Sverige och jobbar politiskt på Europanivå. Paret har numera sin bas i Eskilstuna.
– I dag är språket en barriär för mig men jag ska lösa det, vill aktivt vara med och bidra, inte stå vid sidan av. Någon gång kanske jag kan fortsätta mina högre studier. Samtidigt behöver Irak och mitt folk mig, det finns så mycket kvar att göra och det är min plikt att fortsätta sprida kunskaper om demokrati och jämlikhet mellan könen.