Det har blivit allt svårare för rättsväsendet att få brottsoffer och vittnen att lämna uppgifter. Det visar förra årets utredning om tystnadskulturer från Brottsförebyggande rådet. Enligt kommunpolisen Thomas Bergqvist är unga en av riskgrupperna. Han medger att det finns en tystnadskultur bland Eskilstunas unga.
– Det är inte häftigt att vara golare bland unga människor. Den största rädslan är att bli ofrivilligt ensam. Om man nu ska stå för sina uppgifter i rätten så tänker ungdomar att de kan hamna utanför kompisgänget om de gör det, säger han.
Ett problem som Thomas Bergqvist pekar på är att förstahandsuppgifter inte går att använda i tillräcklig utsträckning vid rättegångar. Att gärningspersoner eller anhöriga till gärningspersonerna då får en chans att påverka brottsoffret eller vittnet. Något han menar skapar en självcensur.
– Det är då tankarna kommer på vad som kan hända när man vittnar eller berättar sin historia i rätten, säger Thomas Bergqvist.
Thomas Bergqvist ser mörka moln torna upp sig på himlen. Han menar att tystnadskulturer på sikt kan hota det demokratiska samhället.
– På det här sättet kommer kriminaliteten att sakta stänga vårt öppna samhälle, säger han
Ing-Marie Larsson arbetar på Stödcentrum för unga brottsoffer i Eskilstuna sedan 2002. Hon säger att det inte är ovanligt med hot i samband med att någon ska vittna, och att det även förekommer knivhot.
– Att någon visar kniven när det här hotet kommer är inte ovanligt, säger Ing-Mari Larsson.
Tidigare arbetade Ing-Mari Larsson som fältassistent i Eskilstuna. Något hon började med redan 1990.
Hennes uppfattning är att grundtryggheten bland Eskilstunas unga har minskat och att de idag är mindre benägna att tala med polisen och vuxenvärlden än när hon började jobba inom kommunen.
– Det beror mycket på att vi i vuxenvärlden har försvunnit. Du hade flera fritidsgårdar öppna, du hade flera fritidsledare på skolorna så att du som ung faktiskt kunde bolla idéer och funderingar med en vuxen. Idag bollar ungdomarna saker med varandra via internet, säger hon.
När hon talar om tystnadskultur inom gängkriminalitet så menar Ing-Mari Larsson att det är ett kollektiv som bestämmer vad individen får säga och inte säga. Att gängkriminaliteten rotat sig i Eskilstunas utsatta områden visar sig i rivaliteten mellan olika stadsdelar. Hon tar upp Fröslunda och Skiftinge som exempel.
– Någon från Skiftinge ska inte röra sig i Fröslunda, det är farligt. Det vet de som bor där. Men är det någon vanlig ungdom som bor i Skiftinge och som ska besöka en släkting i Fröslunda, då måste den ha en inträdesbiljett. Eller i alla fall tala om att den ska dit. Annars kan de tro att du är där och sonderar terrängen, och då pratar vi om 13-14-åringar, säger Ing-Mari Larsson.
Att tilliten till rättsväsendet bland unga har minskat förklarar Ing-Mari Larsson med att ungdomar utifrån erfarenheter och diskussioner med vänner bygger upp en bild av att det är lönlöst att anmäla om man har blivit utsatt för brott. Hon ger även en känga till rättsväsendet.
– Rättsväsendet måste vara mer transparent och faktiskt prata med ungdomarna. Berätta varför det är så viktigt att de får hela historien för att de ska kunna gå vidare i rättsprocesserna, säger Ing-Mari Larsson.