Champagne, finskjorta, skagenröra – och så fyrverkerierna på Strömsholmen, förstås. Nyårsafton 2019 bjuder sannolikt inte på några större överraskningar. Men hur såg årets sista dag ut för exakt hundra år sedan?
Onsdagen den 31 december 1919, och dagarna dessförinnan, fylldes Eskilstuna-Kurirens förstasida av inbjudningar till nyårsvakor i kyrkor, söndagsskolor, biografer och hos Frälsningsarmén.
Eskilstuna teater bjöd, med start klockan 22, på musikstycket "Veteranens jul", följt av cabaret och avslutades med högläsning av dikten "Det gamla och det nya året" av lyrikern Oscar Stjerne. Förköp av biljetter skedde i Molanders Cigarraffär.
På S:t Johanneskyrkans utlovades ett "rikhaltigt, omväxlande program", samt fika – "Kaffe serveras" – för entrépengen på 50 öre. Eskilstuna Gymnastik- & Atletklubb inbjöd kort och gott till "Dans! Servering! Dans!".
Vrider vi tillbaka klockan ytterligare 20 år, till millennieskiftets 1899, så var nyårsvakorna färre till antalet, och förbehållna traktens kyrkor. Nykterhetsförbundet I.O.G.T. lockade med föredrag på ämnet "Kroppsarbete, sport och alkohol", belyst med hjälp av skioptikonbilder – en föregångare till diabilden och diaprojektorn.
Eskilstuna-Kurirens årskrönika bjöd på mer dramatisk läsning. "Det år som nu är redo att säga farväl, inträdde under fredsmanifestets förhoppningsfulla tecken – för att lämna oss under det krigets åskor rulla". Så inleds texten som tar avstamp i den unge ryske tsaren Nikolaus II initiativ till ett internationellt fredsupprop.
Efter en utblick med rubriker om "Finska brödrafolks själfständighet" om samme tsars oväntade Februarimanifest som fråntog den finska lantdagen all dess makt, Dreyfusaffären och andra boerkrigets utbrott landar krönikan i Sverige. Här rasade ett annat slags krig vars främsta vapen var strejk och protest i händerna på en splittrad arbetarrörelse.
Via kammarval och unionsmärkets avlägsnande från den norska flaggan landar redaktionen i utnämnandet av 1899 till "de sociala stridernas och spörsmålens år".
Århundradets sista år var ett händelserikt sådant och årskrönikan hade gärna, konstaterar dess författare, fått breda ut sig ytterligare något – "men det begränsade utrymmet i dagens nummer säger nej".
Återstod bara för 1899 års krönikör att sätta punkt – "men innan dess ha vi att tillönska alla våra tusentals läsare ett godt nytt år!".