"Folkestaaffären" har uppmärksammats i hela landet. Det är berättelse om hur kommunen, med en ny översiktsplan, ville förvandla ett lummigt bostadsområde med 29 familjer, till ett område för industri, logistik och handel. Beslutet gjorde villorna och radhusen i Folkesta i det närmaste osäljbara.
De allra flesta nappade därför på kommunens erbjudande om att senast under 2014 sälja sina bostäder till Eskilstuna kommun och flytta. Enligt uppgift ska kommunen ha spenderat drygt 50 miljoner kronor för dessa uppköp.
Tre husägare i det som i dag ser ut som en spökstad valde dock att stanna kvar. 74-årige Peter "Perka" Andersson som bott i området sedan han var tre år, hans son Peter Andersson och paret Värlander.
Förra hösten beslutade kommunen att de 26 inlösta husen skulle rivas, och att de tre privata fastigheterna på sikt skulle bli en del av ett industriområde. Då fick trion nog och stämde kommunen med hjälp av Centrum för rättvisa. De ville att tingsrätten skulle pröva om "Folkestaaffären" varit laglig.
Om en knapp vecka, den 8 oktober, skulle parterna ha träffats i Eskilstuna tingsrätt. Så blir det inte. I fredags undertecknade samtliga kvarvarande husägare varsitt köpekontrakt och i dag betalas pengarna ut.
De tre fastighetsägarna köps ut för totalt 10 050 000 kronor och rättsprocessen läggs ner.
– Vi var i stadshuset och skrev under, säger Else-Brith Värlander som bott på Dalhemsvägen i Folkesta sen huset byggdes 1991.
Hon sitter vid köksbordet och berättar om sina kluvna känslor och hon blir rörd när hon inser att striden är över.
– Jag kommer att sakna magnolian som blommar i april, och alla mina klängrosor. Men det ser ut som en krigszon där ute, det är inte kul längre. Och hade vi inte gått med på det här nu så hade vi kanske inte fått någonting för huset.
Paret Värlander får 4,5 miljoner kronor. Perka Andersson 2,3 och Peter Andersson 3,25 miljoner kronor. De har rätt att bo kvar i ytterligare två år, slipper betala hyra och de har rätt att sälja vitvaror och annat från huset om de så önskar.
– Vi vill bo kvar, men kan inte. Det är tragiskt. Vi fick bra betalt men tänk som kommunen har betett sig mot hela byn. Det är en stor skam, säger Else-Brith Värlander.
I en annan del av det sönderfallande bostadsområdet sitter Perka Andersson i sin villa på 77 kvadratmeter och funderar på framtiden. I likhet med Else-Brith är han tacksam över all hjälp som Centrum för rättvisa bidragit med. Att flytta från huset där han på fredag har bott i 45 år, den älskade uteplatsen med växterna som hustrun Annica och han planterade för decennier sedan bär emot. Annica gick bort i cancer för snart tre år sen.
– Att frugan inte finns med längre gör det ännu svårare. Hon var med under fajten med kommunen och vi var överens om att stanna. Innerst inne vill jag inte flytta men det börjar bli outhärdligt. Förutom allt folk som ränner runt om kvällarna och länsar hus och krossar fönster så har man gjort en stor upplagsplats (för betongslipers) 45 meter från min tomtgräns, säger han.
Perka Andersson vet inte var han ska ta vägen när tidsfristen löper ut men hoppas bli kvar i Eskilstuna.
– Jag vill ha något som känns som hemma och där det finns ett uteplats i soligt läge.Jag har sagt att jag aldrig skulle ge upp men det får räcka nu.