Som 99-åring tyckte Kerstin Sundberg att det var dags att lämna fyrarummaren i centrum för att se sig om efter något nytt. Sagt och gjort. I somras flyttade hon in i en ombonad etta på det lantliga omsorgsboendet Ekebo, intill Ekeby flygfält.
– Jag var allt lite skeptisk till en början, men här är fantastiskt. Personalen är makalös och jag har känt mig välkommen från första dagen. Det känns tryggt och här har jag ännu inte träffat på en sur människa, säger 100-årsjubilaren.
På lördagen höll hon stor fest på avdelningen Gläntan där flera nära anhöriga och boende stod på kö för att gratulera.
– Så många gamla vänner har jag av naturliga skäl inte kvar, men mina brorsöner och deras barn är en stor skara och det är fantastiskt att ha dem nära en sådan här dag.
Kerstin Sundberg kan se tillbaka på ett aktivt liv fyllt av spännande händelser.
– Jag minns när jag såg en bil för första gången. Den ägdes av en bagare i Eskilstuna och han använde den att köra ut bröd med. Det var lite märkvärdigt. Så småningom skaffade vi oss en själva och när vi någon gång skulle resa till Stockholm gjorde vi smörgåspaket som vi hade med oss för rastpauserna.
Kerstin Sundberg minns också mycket väl både telefonen och televisionens intåg i folkhemmet. Krigsåren likaså.
– När andra världskriget bröt ut var jag 20 år och då engagerade jag mig i Lottakåren. Det kändes som ett viktigt val och något bra att göra.
Under sitt yrkesliv arbetade Kerstin Sundberg i skobranschen. Först som affärschef på Aneviks skor, därefter på Stig Bergströms skor, fram till pensionen.
– Ett väldigt trevligt yrke, med många fina kundkontakter och spännande resor på olika skomässor.
När hon närmade sig 80 satt hon också en mandatperiod för KD i kommunfullmäktige.
– Det var intressant och lite extra spännande när det hettade till i debatterna, säger hon.
Hur har du märkt av förändringar i samhället mot när du var ung?
– Allt går så snabbt nuförtiden och alla dessa prylar. Vi ville också göra karriär, men det var ändå något annat förr. Det är ju inte ovanligt att man träffar på småungar som förstår sig på datorer. Det är ju ändå lite otroligt, säger hon och himlar med blicken.
Har du några tips på hur man ska leva för att bli 100?
– Nja, jag tror att det underlättar att ha underbara föräldrar. Det hade jag sannerligen och jag träffade dessutom en fantastisk man att leva med. Även om jag och Gösta bara fick 20 år tillsammans så är jag tacksam för varje dag.
Hur känns det att fylla 100?
– Det kunde jag aldrig drömma om, men nu känns det ganska bra. Jag är väldigt tacksam så länge jag kan tänka klart och jag är väldigt glad att jag kan läsa – utan glasögon dessutom. Just nu håller jag på med Glassjön av Maeve Binchy, den är svår att lägga ifrån sig när jag väl börjat, säger Kerstin Sundberg.