Preppern Andreas Karlsson förbereder sig för katastrof

Regeringen rustar upp det gamla totalförsvaret. Andreas Karlsson har sagt upp sig från sitt jobb för att kunna undkomma en stundande katastrof. Håller allt på att gå åt pipan?

27 augusti 2016 08:31

Arboga är i början av augusti väldigt tyst. Andra människor ser man på håll, de blir inte mer än typer; tonårskillar, tant, brevbärare.

Det är soligt och svalt, men Andreas Karlsson har persiennerna neddragna. Han lagar en slät kopp kaffe och ber om ursäkt för att han inte har något fikabröd att bjuda på.

Runtom i lägenheten står Ikeakassar fyllda med förnödenheter. Det är torrvaror som socker, salt, ris och havregryn i stora glasburkar; sovsäck, en såg, en yxa; hundratals värmeljus och ett bilbatteri.

Andreas Karlsson är lugn och trevlig, men det ser allt lite galet ut.

På sin blogg "urvaken" delar han, förutom tips och statusuppdateringar från sina egna förberedelser, också texter om mänsklighetens historia. Vi är ett krigiskt släkte ständigt åtföljda av katastrofer: svält, pest och folkmord. Det verkar för honom oundvikligt att det kommer att hända igen.

Andreas Karlsson är prepper: en person som förbereder sig inför en möjlig kris. För preppern är det civiliserade och stabila samhället bara bladguld över en stomme som redan ruttnat.

Arboga är en ort med ungefär 10 000 invånare en dryg halvtimme ifrån Eskilstuna. Härifrån kommer UFC-stjärnan Alexander "The Mauler" Gustafsson och här inträffade de så kallade "Arbogamorden" där en tysk kvinna försökte mörda sin ex-pojkväns nya partner och mördade hennes två barn. Mycket mer har inte stadens officiella wikipediasida att berätta om orten.

Men Arboga är också en nyckelort för försvaret. Här ligger Saabs aerotechfabrik, som utvecklar och tillverkar bland annat drönare för användning i krig. Här ligger också försvarsmaktens centrallager. Inom försvarsmakten kallas det ibland skämtsamt för "kratern", eftersom anläggningen bedöms vara oskyddad, och ett självklart första mål vid en konflikt. Några vapen förvaras inte i Arbogalagret, men en enda missil skulle slå ut merparten av försvarets alla extrakängor och spritkök. En nog så viktig resurs.

Det är delvis därför Andreas Karlsson packar för att åka härifrån.

Han skrattar i halvdunklet.

– Om det finns mål här? Ja, det finns gott om dem. Det är därför jag inte vill bo kvar.

Rysk expansion, internationell terrorism, en regelrätt konflikt mellan Japan och Kina i sydkinesiska havet; allt har en "riktigt otrevlig slutkläm" enligt Andreas Karlsson, som håller noggrann koll på omvärlden. Han nämner också ett möjligt kärnvapenkrig, och en solstorm som slår ut all elektronik.

Krisen behöver förstås inte vara så dramatisk. Även ett mer vardagligt tekniskt problem kan snabbt eskalera till en allvarlig situation.

– Oavsett varför, om elförsörjningen försvinner en längre tid, så är vi i en väldigt dåligt sits. Försvinner strömmen så försvinner vattnet, så försvinner värmen, säger Andreas Karlsson.

Han räknar med att 100 000 svenskar, drygt en procent, är någorlunda förberedda på en krissituation. De flesta, säger han, är vanliga människor som bor på landsbygden och som därför inte kan räkna med kommunala vattenbilar eller att prioriteras vid ett strömavbrott. Runt hundra personer, uppskattar Andreas, tänker på sig själva som preppers. Av dem har han nästan daglig kontakt med ett trettiotal. Trots det vet han inte vad de flesta heter eller var de bor. Det är en del av förberedelsen: Vet någon var ditt lager finns riskerar du att utsättas för plundring– eller värre– vid en krissituation.

– Man kommer att hamna i en situation där folk är benägna att göra vad som helst för att komma över mat. Jag betvivlar starkt att vi i Sverige skulle bete oss annorlunda och säga "här i Sverige har vi faktiskt ett system".

Andreas har sagt upp sig från sitt jobb och köpt en gård. Exakt var den ligger är hemligt, den enda bilden som han delar med sig av visar inte mer än en solnedgång bakom granarna någonstans i Norrland. Det är i alla fall långt från större vägar, orter och andra människor. Gården har ordentligt med mark, eget vatten, och både braskamin och vedspis. Någon ström finns däremot inte.

– Ström är för mig inte primärt. Jag är inte beroende av ström, det är mer av en lyx, säger Andreas och pekar på ett bilbatteri.

Tillbaka från den första av många planerade resor för att bygga upp förråden i stugan konstaterar Andreas på bloggen att det har varit skönt att "rå om sig själv lite". Att gården är en lyckträff, näst intill perfekt.

Nästa år kommer den sluta vara hans bug-out-location– platsen man flyr till vid en kris– och bli hans permanenta året runt-bostad.

I en text som Andreas Karlsson länkar till, och kallar bra, spekulerar skribenten i om katastroferna inte i själva verket kan vara bra för mänskligheten som helhet. Pesten, till exempel, slog ut svaga personer i alla åldrar, och fungerade som ett kraftigt naturligt urval som på bred front gjort sig av med de svagaste Européerna.

Samtidigt säger Andreas själv att man är dum i huvudet om man går runt och hoppas på att någonting hemskt ska hända.

Statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, visar att svenskarnas oro för en allvarig kirs, ett terrorangrepp, eller ett väpnat angrep ökar. Nästan femtio procent anser nu att Sverige snarast bör gå med i militäralliansen Nato.

I juni presenterade försvarsmakten tillsammans med MSB en "grundsyn", ett slags utkast, till det gemensamma upprustandet av totalförsvaret. I försvarsmakten och MSB:s dokument förekommer uttrycket "det försämrade omvärldsläget" ett flertal gånger. Exakt vad det innebär specificeras inte.

Totalförsvaret har Sverige visserligen haft länge, men i praktiken har verksamheten legat nere de senaste tjugo åren. Nu ska det alltså återigen rustas upp. Idén om ett totalförsvar bygger på att alla delar av samhället är en del av dess motståndskraft vid till exempel en väpnad attack. Om samhället faller samman är slaget i någon mening förlorat, även om armén har försvarat Gotland mot fiendens landsättning. Redan 2020 ska kommuner och myndigheter vara redo att genomföra övningar i samarbete med försvarsmakten.

Förra året beslutade riksdagen, via en imponerande samsyn mellan regeringen, C, M och KD, dessutom att höja försvarsanslagen med sammanlagt 10,2 miljarder kronor för åren 2016–2020. Det är en ökning med 800 miljoner per år. Liberalerna, då Folkpartiet, hoppade av förhandlingarna om försvarsanlagen eftersom de ansåg att det krävdes över tre gånger så mycket pengar.

I mitten av augusti uppmanade den tyska regeringen sina medborgare att se till att ha mat för tio dagar per person, i fall en terrorattack eller annan kris skulle uppstå. Nyheten plockades upp över hela världen, och tolkades brett som ett tecken på en allt otryggare omvärld.

Samtidigt menar MSB att de flesta svenskarna inte har grundläggande förnödenheter som myndigheten rekommenderar hemma– även om många är allt mer oroade över omvärldsläget.

Andreas Karlsson kallar fenomenet för "fredsskada".

– Avsaknaden av kriser har gjort att vi inte tror att det kan hända någonting här.

Har vi haft det för bra?

– Ja, vi har haft det alldeles för bra.

Försvarsministern är benägen att hålla med.

– När det gäller totalförsvaret så består det av ett militärt försvar och ett civilt försvar. Där vi har ett stort behov av att göra upprustningar på den civila sidan. På den sidan har det ju rustats ned väldigt kraftfullt, säger Peter Hultqvist.

Har vi blivit "fredsskadade?"

– Jag kan bara konstatera att vi har en oerhört stor förbättringspotential. Vi har en lång resa för att klara det här. Vi har inlett ett arbete med det.

Enligt Peter Hultqvist har omvärldsläget på kort tid försämrat så pass att en upprustning behövdes. Han pekar framför allt på den ryska annekteringen av Krimhalvön, som han menar strider mot internationell rätt.

Exakt hur totalförsvaret ska komma att byggas upp är dock ännu oklart, och försvarsministern vill inte spekulera i om allmänna rekommendationer, av den typ Tyskland försökt sig på, kan komma att bli aktuella.

Om något händer drar i alla fall Andreas Karlsson till sin gård, där han har lager av mat, värme och medicin. I värsta fall, om bilen går sönder eller vägarna är osäkra, är han beredd att gå. Han räknar med att det skulle ta flera veckor.

Kvar i Arboga blir tonårskillarna, tanten och brevbäraren.

– Man måste vara väldigt krass. Om jag hjälper någon som inte har förberett sig, varför ska jag göra det? Varför ska jag hjälpa grannen tvärs över gatan som har åkt till Thailand två gånger om året och har en splitterny bil? Varför skulle jag hjälpa en sån person? Jag gör ju avkall på saker i livet för att ha råd, och varför ska jag då vara något slags matutskänkningsställe?

I en tidigare version av texten förekom uppgiften att en kvinna och hennes två barn mördats i de så kallade "Arbogamorden". Det är fel. Kvinnan överlevde mordförsöket, medan hennes två barn omkom.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!