Nostalgi
Travbanan hade invigts 1955 och drygt femton år senare var det dags för en rejäl satsning, en toppmodern läktare som skulle rymma 1 000 sittplatser. När tidningen var på plats i december 1971 var delar av stommarna till nybygget resta men det rådde oklarhet i hur mycket pengar man skulle våga lägga på den sittande publikens bekvämlighet. Bänkar utan ryggstöd eller stolar? Det senare alternativet innebar en merkostnad på 10 000 kronor.
– Visserligen håller vi på och vrider och vänder på varje krona för närvarande, men frågan är ändock om man inte får gå på det mer tilltalande alternativet med stolar, sa travsällskapets sekreterare Erik Wallin.
"På den punkten kan nog kreti och pleti instämma, för i längden torde man inte vara nöjd med att ha de tänkta bänkarna", skrev tidningens reporter.
Läktarbygget omfattade även en restaurang med plats för 600 "spisande" och en barservering med plats för 150 personer.
I artikeln framgick även att den nya anläggningen anpassades för personer som, med dagens språkbruk, har en funktionsnedsättning.
"I toalettutrymmet har man också tänkt på de invalidiserade som kan komma fram obehindrat med en rullstol och därtill har ordentligt med stöd och hjälpanordningar."
Utbyggnaden av travbanan medförde också en rejäl ökning av parkeringsutrymmet där 2 000 bilar skulle få plats.