Huvudmannen greps mitt under en misstänkt vapenaffär, där två pistoler märkta Glock, kompletta med ljuddämpare och fulla magasin, bytte ägare.
På måndag kommer tingsrättens dom mot sex män och en 15-årig pojke som åtalats för grova vapenbrott i en av de största vapenhärvorna någonsin i Eskilstuna.
I centrum står en 19-årig man som enligt åklagaren ska ha bedrivit vapenförsäljning i stor skala från sitt pojkrum i centrala Eskilstuna. Han greps en sensommardag i slutet av augusti, mitt under en misstänkt vapenaffär.
Den 19-åriga huvudmannen har sedan dess suttit häktad. Eftersom åklagaren anser att det finns risk att han försöker påverka utredningen har han belagts med restriktioner, vilket innebär att han under större delen av sin häktningstid haft ytterst begränsade möjligheter att kommunicera med omvärlden.
Men han har inte förhållit sig passiv till de hårda reglerna. Tvärtom har han gång efter annan blivit påkommen med att försöka kringgå begränsningarna. Vid åtminstone ett tillfälle har han också lyckats – och då varit i full färd med att fabricera bevis.
Redan under den första månaden upptäckte personalen på häktet i Nyköping att 19-åringen och en av de medåtalade, en Eskilstunabo i 30-årsåldern, försökte prata ihop sig.
"De söker kontakt under kväll och nattetid, då vi är mindre bemannade och har svårare att upptäcka ev 'samtal'. Det vi uppmärksammade igår mellan dessa, är att de frågat varandra om vad de sagt vid förhör – 'har du sagt något? Vad har du sagt?''", informerades åklagaren Nicklas Hjertonsson av en häktesanställd i september.
Så småningom separerades de två till olika häkten för att garantera att de inte skulle kunna prata med varandra.
Men senare inträffade en annan incident som satt griller i huvudet på såväl häktespersonal som åklagare. 19-åringen hade då flyttats till häktet i Norrköping.
På morgonen samma dag som rättegången skulle börja i februari ringde en man från ett av åklagaren godkänt nummer. Han bad att få prata med "sin klient", 19-åringen. När häktespersonalen därefter enligt rutin bad att få motringa blev mannen besvärad, och när de därefter ringde numret svarade en av polisens utredare – som sa att han inte alls ringt till häktet den dagen. Tillvägagångssättet kallas att "spegla" ett telefonnummer och metoden brukar användas om man vill utge sig för att vara någon annan än den man är.
Utdrag från Kriminalvårdens incidentrapport.
Bram, om du läser detta brev det betyder att jag lurat systemet, jaani ingen har läst detta brev, ingen åklagare, ingen.
I slutet av mars, när rättegången redan pågått i några veckor, fick åklagaren ett telefonsamtal från Kriminalvården som alldeles säkert fick honom att sätta kaffet i vrångstrupen. Tjänstemannen i luren meddelade att 19-åringen lyckats kringgå restriktionerna och föra ut brev från häktet utan att myndigheterna fått reda på det.
Faktum är att det bara var slumpen som gjorde att saken kom till Kriminalvårdens kännedom. Allt uppdagades när ett brev inte gick att leverera till mottagaren utan istället kom i retur till myndigheten.
19-åringens tillvägagångssätt var nästan löjligt enkelt. Allt han behövde göra för att kringgå reglerna var att skriva en annan intagens nummer på kuvertet.
Han beskriver själv hur han gjort i ett av breven:
Bror du vet alla häktade har en intagnings nummer. Deras intagnings nummer står på en lapp vid varje cell. Sen det är bara att ta reda på en intagen som inte har restriktioner, för när man inte har restriktioner breven blir inte granskade, dom skickas raka väggen till mottagaren. Så jag använder en annan intagens nummer hahaha.
Han fortsätter:
Jaani där bak på brevet jag skriver in deras nr som avsändare. Men det är inte så lätt som det låter bror hahaha, för många plitar när man ger dom brevet dom kollar på intagnings numret på ens dörr och det man skrivit på brevet, har nästan blivit torskad en gång pliten sa "dehär e inte din intagnings nr som du skrivit på kuväret", jag sa "oj jag råka skriva min int-nr från Nyköping'" haha. Han gick på det. Me de finns 2 plitar som e lata dom kollar aldrig det, dom tar bara brevet och lägger i brevlådan.
Den 19-åriga huvudmannen hade ett klart syfte med att skriva de här breven. Men för att förstå det måste vi återvända till början av rättegången.
"Bram, om du läser detta brev det betyder att jag lurat systemet, jaani ingen har läst detta brev, ingen åklagare, ingen", skriver 19-åringen i ett av breven som han lyckades smussla ut från häktet.
19-åringen har förnekat brott genom hela processen. Hans försvar i tingsrätten har byggt på påståendet att han agerat i nöd. Enligt egen utsago ska han blivit tvingad av en grupp kriminella att förvara och sälja de vapen som åtalet omfattar. Vid ett tillfälle ska männen ha avlossat en pistol inne i hans pappas arbetslokal i Strängnäs, något han berättade om under förhöret i tingsrätten:
– Han gjorde en mantelrörelse och siktade den rakt mot mitt huvud och avlossade skott vid mina öron. Alltså utan ljuddämpare utan att ens tänka sig för mitt på ljusa dagen.
Direkt efter att åklagarna hade haft sin sakframställan begärde han genom sin försvarare Viktor Banke att förundersökningen skulle kompletteras med en ny husrannsakan i lokalen. På så vis skulle polisen kunna hitta skotthålet som enligt 19-åringen bevisade att han blivit hotad. Det skulle dock, enligt 19-åringen, krävas att han personligen närvarade vid undersökningen eftersom utredarna inte skulle kunna hitta hålet utan hans hjälp.
Det var flera omständigheter som gjorde att åklagaren tvivlade på 19-åringens förklaring. Lokalen hade redan undersökts två gånger utan att man hittat något skotthål. Dessutom verkade det misstänkt att 19-åringen nu, först efter att åklagarnas hållit sin sakframställan, hävdade att han befunnit sig i en nödsituation.
Men det fanns också en annan, allvarligare anledning. Nämligen risken att 19-åringen och hans vänner skulle försöka sig på en fritagning under vallningen.
Åklagaren skriver i sitt avslag:
"Det kan enligt åklagaren inte heller uteslutas att [19-åringen] via icke upptäckta försök att kommunicera med omvärlden har lyckats få ut information om att han önskar transporteras till Strängnäs för vallning eller motsvarande".
Alla eventuella planer omkullkastades hur som helst när även tingsrätten avslog begäran med motiveringen att ett skotthål inne i lokalen varken skulle göra från eller till för frågan om 19-åringens skuld.
Det var då 19-åringen insåg att han måste hitta på bevis till stöd för sitt påstående.
I de brev som han lyckades smussla ut från häktet skriver han att han behöver en "enormt stor tjänst" och hänvisar till vad han har uppgett i förhör. Han ber om hjälp att "fixa ett filmklipp" föreställandes tre beväpnade och maskerade personer som tejpar för övervakningskameran i den aktuella lokalen – med falsk tidsstämpel på filmen.
Walla bram de kmr ha stor roll i utgången i fallet pågud. Då tingsrätten kmr köpa det jag säger att jag agerat i ansvarsbefriande nöd och agerat under tvång/hot av grovt kriminella med våldskapital.
Vi spolar fram tiden till huvudförhandlingens sista dag, för omkring två veckor sedan. 19-åringen sitter i salen bredvid sin nya försvarare, advokat Sabina Saidi. Viktor Banke, som företrädde 19-åringen under det här målets första sju månader, avträdde hastigt sitt uppdrag samma dag som åklagarna berättade att 19-åringen lyckats kringgå restriktionerna och försökt fabricera bevis. I sin begäran om entledigande angav han "advokatetiska skäl".
I rättegångssalen har 19-åringen ett radband som han nervöst fingrar på, och rättar sin advokat när hon råkar säga fel under slutpläderingen. Försvararen kommer in på historien om skotthålet, varför hennes klient velat iscensätta en film för att få stöd för påståendet om nöd.
– Han har bara försökt att illustrera vilket våldskapital som de här personerna har, säger hon.
Sedan kommer hon in på breven.
– Det var så klart jättedumt. Men det sker efter att han valt att berätta om vilken situation han befunnit sig i. Att han befunnit sig i nöd, säger Sabina Saidi.
Åklagaren Nicklas Hjertonsson menar att det mycket väl kan vara så att 19-åringen lyckades med att få ut brev som aldrig kommit till hans eller Kriminalvårdens kännedom.
– Det kan inte på något sätt uteslutas, säger han.
Tidningen har sökt Viktor Banke och Sabina Saidi för en kommentar.