På måndagsmorgonen när arbetsdagen var slut var det dags att gå i pension. Tommy kommer att vara saknad på arbetsplatsen och hade under helgen fått fina hälsningar från kollegorna på ambulansen.
Sedan 1981 har Tommy Wickman arbetat på ambulansen och nu, 42 år senare, ska han gå i pension.
– När jag började var det Sveriges kortaste utbildning, sju veckor studerade man varav tre av dem var praktik. Efter det var man färdig att köra. Senare beslutade man sig för att dra igång kurser i 20 veckor med ren akutsjukvård. Sörmland var först i Sverige med det och vi hade studiebesök från hela landet, säger Tommy Wickman, 66, och fortsätter:
– Vi kände oss som riktiga kungar. Vi tyckte att det var så ballt att kunna bedriva ren akutsjukvård och det gjorde vi i många år. Sedan på slutet av 90–talet eller tidigt på 2000–talet togs beslutet om att det skulle finnas sjuksköterskor i varje svensk ambulans.
Nu har han gjort 42 år sammanlagt på ambulansen och det är dags att lämna över fanan till sonen.
– Det är fantastiskt kul att få jobba ihop med min son, säger Tommy.
En dag hamnade Claes Wickman mitt i hans pappas jobb och vad som hände efter det är historia.
– Min son har spelat ishockey och jag har varit med som coach. En gång glömde han träningskläderna och fick åka med oss för att hämta dem. Då fick vi förstås en akutskjuts och efter att Claes fick se vad jag jobbade med frågade han: "Hur fan kan du jobba med det här?"
Den meningen är nu historia och Claes tycker att det ska bli tomt på jobbet utan pappa.
– Det är underbart att jobba med pappa, det är ett bra tillfälle att umgås, säger Claes och skrattar.
Med en pappa på ambulansen kunde han skryta för sina förskolekompisar om hur häftig hans pappa var. Att han själv skulle hamna på ambulansen var ingen skräll, det har alltid varit nära till hands.
– Nu får jag ta över manteln från honom och jag kommer att sakna honom. Det är en tung roll att ta över, säger Claes Wickman.
Claes Wickman tyckte att det var häftigt att ha en pappa som jobbade på ambulansen. Något som han gärna skröt med för sina klasskompisar.
På måndagsmorgonen var det dags att gå i pension.
– Det bästa har varit att hjälpa människor som har varit riktigt illa ute och sen möta dem och se att de mår bra efter allt. Det känns så tråkigt att sluta men allt har sin tid. Det finns mycket jag kommer att minnas och ta med mig. Alla människor man möter och alla patienter man får hjälpa, säger Tommy och blir rörd.
– Nu blir han blödig, säger Claes.
Vad ska du göra nu?
– Jag ska bara ta det lugnt och inte pendla till Eskilstuna från hemmet i Motala, säger Tommy och skrattar när Claes fyller i:
– Han ska titta på kanalöppningen i Motala.
Under söndagen arbetade Tommy Wickman sitt sista pass på ambulansen efter 42 år. Hur han spenderade dagen? Tillsammans med sin son Claes Wickman.