Platsen är Vilstahallen i Eskilstuna. Det luktar halm och bryggkaffe. Ett stilla sorl fyller hallen, stämningen är gemytlig. En funktionär knackar lite försiktigt på mikrofonen hon håller i handen:
– Gurkätartävlingen börjar klockan 13.30, sedan blir det maskerad direkt efter.
Bakom långa bord står domare influgna från England, Danmark, Ryssland och Australien i vita labbrockar. Koncentrerat känner, klämmer och lyfter de på djuren och förmedlar korthugget sina slutsatser till assisterande funktionärer som noggrant plitar ned omdömena:
– Vacker päls, stora ögon, kroppen kunde varit något fastare.
Marsvinen tronar på sammetsklädda plattor i väntan på bedömning. Förväntansfulla ägare kammar, klappar och justerar sina ögonstenar. Ett 500-tal marsvin gör upp om åtråvärda nordiska mästartitlar. Sköldingebon My Ling deltar för andra gången med marsvinen Passion och Emmeline.
– Det är kul att få träffa alla människor, höra domarnas bedömningar och få bekräftat att man gör något bra.
Utställningskommissarie Jens Lindgren är nöjd med helgens arrangemang.
– Det är en tävling, förstås, men handlar lika mycket om att umgås och utbyta idéer. I år har vi dessutom fyra besökare som kommit hela vägen från Australien, vilket är fantastiskt kul.
Längs ena kortsidan har det upprättats ett slags green room med burar där marsvinen kan ta igen sig mellan varven. En som vilar ut efter en lyckad bedömning är den regerande svenska mästaren och tillika Eskilstunabon Marwins Look Like Olly.
– Vi håller tummarna för en ny topplacering här, säger husse Fredrik Griberg och får medhåll från matte Cecilia Gullberg.
Den danske domaren Steffen Skovbo konstaterar att nivån på årets tävling är hög.
– Sverige har nog högst standard i Skandinavien, säger han. Efter Danmark, förstås.
– Om sanningen ska fram så vinner Sverige nästan alltid, konstaterar han sedan lite motvilligt. Men i år tar vi revansch.